Norrlandsfoxxen

I vanlig ordning, här kommer en sen rapport från veckans förvånansvärt nog enda dans. Den avnjöts på Aveny i Sundvall i torsdags och för välljudet stod Perikles. Jag är som bekant väldigt svag för deras musik, eller på sättet de framför den, och jag blev inte besviken denna kväll heller. En ny låt noterade jag sedan senaste tillfället jag dansade till dem och det var Måns Cara mia från melodifestivalen.

 

Det som väl gjorde mig mest orolig i inledningsskedet av kvällen var att jag kände mig som enda killen på stället... nästan! Danstjejerna kom i grupper om tre och det hann komma flera grupper mellan varje kille som dök upp i lokalen till en början. Tack och lov jämnade det ut sig något under kvällen, även om det hela tiden var ett rejält överskott av tjejer.

 

Det blev väldigt varierade danser under kvällen. Allt från följsamma mysdanser, gungande snabbfoxar till ett rent förspelsförsök från en lätt berusad handväskbärande dam, något som jag tidigare har varit helt förskonad från på Aveny.

 

Resultatet av tjejöverskottet visade sig tydligt, på ett negativt sätt, efter sista pausen (01:00-01:15). Som genom ett trollslag hade i princip alla danstjejer gett upp och gått hem vilket då lämnade mig och övriga kvarvarande danssugna killar i ett vakuum där vi plötsligt fick slåss om de få danstjejer som fanns kvar eller så nöja oss med sortimentet som hängde i baren med omnejd.

 

Jag hade en liten svacka de sista 45 men helhetsintrycket av kvällen var ändå fullt godkänt. Några nya dansbekantskaper blev det under kvällen, några nygamla och trängselmässigt var det inga som helst problem att rymmas på dansgolvet.

 

Nu närmar sig det med bäbisens ankomst och jag vet inte från en dag till nästa vad som gäller. Därför har jag inte heller lagt ut något dansschema för maj månad. För kommande vecka finns avslutningen på Ersboda Fh med Expanders och premiären på Hanssons loge där Jannez spelar, i mitt medvetande.

 

Om jag dyker upp på någon av danserna eller ej vet jag nog inte förrän det är dags att åka och hur länge jag blir kvar vet jag inte heller. Kommer jag dit och sedan försvinner plötsligt så kan ni nog anta att jag fått ett viktigt samtal på mobilen, som numer ligger i min ficka när jag är på dans.

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Det är otroligt hur blandade känslor man kan ha efter en danskväll. Efter att ha dansat till Expanders i lördags kväll på Parken här i Ö-vik visste jag inte riktigt på vilket ben jag skulle stå.

 

Om vi börjar med det negativa:

 

Det var dubbel-pub vilket innebär väldigt lite folk fram till klockan halv tolv när alla förfester avslutas och deltagarna åker iväg för att fortsätta kvällen på "lokal".

 

Dubbel-pub innebär även väldigt få dansare och väldigt hög procent onyktra människor, krossat glas och utspillt öl på dansgolvet och mycket hög nobbningsprocent, eftersom det normalt inte är dans som efterfrågas när någon bjuder upp.

 

Och så det positiva:

 

EXPANDERS! Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen... vilket gung, vilket ös, vilket gäng, vilken energi.

 

All heder åt dem och jag fattar inte att de överhuvudtaget ids vara engagerade en kväll då det som mest är 20 par på golvet, varav 75% enbart befinner sig där för att ha en ursäkt till att kladda på varandra.

 

Dansgolvet! På dansmaran trängs 1000 personer på detta golv, gissa hur underbart det är att kunna dansa helt obehindrat till kanonmusik, oftast bara med 5-6 andra par på golvet!

 

Lyxutrustning! I lördags hade jag sån tur att vi fick besök av en danssugen tjej som åkt upp från Sundsvall och tack vare henne så slapp jag begagna mig av partyfolket i så stor utsträckning utan kunde dansa ordentligt hela tiden. Att ha en privat danspartner är helt klart lyxutrustning!

 

Hur som helst kändes det som en mycket lyckad kväll när vi satte oss i bilen för att åka hem, och jag ser verkligen fram emot att få dansa till Expanders på Ersboda om två veckor. (Om bebisen och framför allt Therése tillåter det).

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Det händer inte ofta, men i fredags hade jag fullt i bilen när jag åkte upp till Umeå för att dansa till Blender på Ersboda Fh. Tre danssugna tjejer och en stackars Johan som hade ryckts iväg från hemmets trygga vrå på sin 30-årsdag.

 

Efter vissa kringelkrokar (i vanlig ordning när jag ska till Umeå) så kom vi fram till dansen. Det var redan mycket folk fast klockan var före nio och jag hade på känn att det skulle bli en kanonkväll. Och det kan man lugnt säga att det blev.

 

Blender öste på i samma goda stil som alltid och flickorna löste av varandra i en aldrig sinande ström, oavsett om det lyste damernas eller herrarnas på skylten. Efter en osannolikt härlig första timme drabbades jag av två tyngre danser i rad innan vindarna åter vände till min fördel och flytet återkom.

 

Det är inte ofta som det händer, att man lyckas dansa med "rätt" personer i princip hela tiden men i fredags var det så nära full pott som det kunde bli. Att det dessutom var mycket folk men ändå inte trångt på golvet gjorde inte saken sämre!

 

Tidigare omnämnde Johan dansade inte speciellt mycket, men just innan paus var det dags för honom att bli firad. Han hamnade inte bara på scenen och blev besjungen av publiken utan hans kära fru hade dessutom ordnat så att han skulle få spela en låt med Blender, då han har vissa färdigheter i konsten att frambringa ljud ur en bas. Utmaningen klarade han med bravur, ja faktiskt så bra att han även fick spela andra låten i dansen.

 

När kvällen var över var det fem trötta men belåtna personer som slog sig ner i bilen. Fyra danseuforiska och en speleuforisk Johan efter sitt lyckade inhopp i Blender. Vi var sedan tre som höll låda hela vägen hem medan två knoppade in redan innan vi lämnat stadsgränsen. Just efter att klockan slagit tre hade jag lämnat av alla passagerare och kört de sista milen hem, för att krypa ner i sängen med pulserande vader och ett härligt välmående inombords.

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Efter fyra dagar i Sundsvall dök jag så upp här hemma, bara för att efter mindre än 24 timmar vända om och åka ner till Härnösand för att dansa till Jannez. Jag hade i bakhuvudet när jag åkte att det inte var en vanlig danskväll utan valborgsmässoafton med allt vad det innebär, och det visade sig vara en lyckträff att jag hade den inställningen redan från start.

 

Det fanns givetvis en del dansfolk på plats, men huvudparten var ändå festklädda valborgsmässofirare som passat på att gå ut på måndagskvällen när de lämpligt nog var lediga dagen efter. Det gjorde att många danser bara "dansades av" eftersom det inte fanns något utrymme till utsvävningar då ens danspartner hade full huggning med att bara klara grundstegen. Men när det blev dags för gobitar som Animals och liknande myslåtar så såg jag till att få dansa med tjejer som vet hur man förvaltar en foxx.

 

Jag fick även en form av komplimang... tror jag... då jag blev uppbjuden av en kvinna som sa att hon dansat med en kille som hade uttalat sig mycket positivt och ingående om min dansstil, så hon var därför tvungen att bjuda upp mig för att stilla sin nyfikenhet.

 

Jag var kanske lite väl korthuggen i mitt svar, men å andra sidan var det dagens sanning. Jag svarade henne bara att "jag undrar hur han vet det, för jag har inte dansat med någon av killarna som är här ikväll".

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Var jag trött när jag var på Aveny så var jag desto piggare när det var dags för Date i Matfors. Till min glädje (egoisten har talat) kunde jag konstatera att det inte var samma uppslutning av besökare denna kväll som gången innan då det knappt gick att röra sig på dansgolvet.

 

Avsaknad av värme behövde man dock inte oroa sig över, den översköljde oss nästan lika snabbt och obarmhärtigt som gången innan, men denna gång berodde det mer på ens egna rörelser och förflyttningar över golvet, än på trängselvärme.

 

Fram till paus njöt jag i fulla drag av varje dans, även om det kändes som att jag var lite i "otakt" med uppbjudningarna. Mina mysdansare dök lämpligt upp till de snabba låtarna medan snabbdansarna behagade infinna sig i närområdet så snart det var en lugn dans.

 

Efter paus blev det dock något stökigt på dansgolvet till en början och det berodde tydligen på att musikanläggningen i puben hade packat ihop så alla pubbesökare kom ner till danslokalen. Men uppenbarligen fick de igång den, för efter ett tag hade de flesta av dem vinglat iväg uppför trappen igen.

 

Date spelade helt okej, men det var inte riktigt den energi som de brukar bjuda på. Dessutom var det lite si och så med att hålla tiden, både i början av kvällen och i pausen.

 

Men hur som helst så hade jag en bra kväll, jag var revanschsugen efter bottennappet på Aveny och när det dessutom fanns fina ytor att ta ut svängarna på så fanns det ingen anledning till oro. Många bra danser blev det.

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Zlips - Aveny Sundsvall

 

Efter en lång, hård och slitsam dag med monterbygge och dessutom slarv med mathållningen begav jag mig till Aveny för att dansa till Zlips. Uppladdningen var som sagt inte den bästa och då jag dessutom glömt silvertejpen hemma, med tröga skor som resultat, så var kvällen i princip dödsdömd redan från start.

 

Några danser under kvällen orkade jag uppbringa lite energi och inlevelse i dansen, men i övrigt kändes det ungefär som när man är sjuk och all mat smakar likadant... man bara äter för att man måste.

 

Hade det inte varit för att jag redan befann i Sundsvall så hade jag inte åkt till Aveny i det skick som jag var, men nu fick kvällen bli en parentes i förberedelserna inför mässan. Sen hade jag även i bakhuvudet att det skulle komma en ny chans till dans redan två kvällar senare.

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Det börjar bli tradition det här, tre dansrapporter på samma dag. Men man kan inte hinna allt och måste jag prioritera så väljer jag att dansa före att blogga... :)

 

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Igår skulle jag jobba lite på dagen och sen slappa hemma framför dumburken efter två trevliga danskvällar, men så blev det inte alls. Inte kom jag iväg ner på jobbet och när LEJon vid lunchen nämner att han, efter att han kommit hem till Östersund, ska dansa till Expanders där, så var Therése snabb att föreslå att jag kanske också skulle passa på att åka dit.

 

Jag kan vara ganska svårövertalad i många situationer, men gäller det dans så är motståndskraften oftast som bortblåst och så var det även igår. Några timmar efter att LEJon begivit sig hemåt sadlade jag min ädla springare för att ta mig de 26 milen till dansen i Östersund. När vår herre plockade ihop beståndsdelarna som så småningom skulle bli jag utrustade han mig en tung gasfot, något som jag tackat honom för mer än en gång, så även igår då jag i vanlig tidsoptimist-anda var lite snäv i mina beräkningar.

 

Väl framme på dansen kunde vi konstatera att forumet i Vemdalen nog lockat bort en hel del dansare, men det fanns i alla fall mer än tillräckligt för att hinna med på en hel kväll. För egen del kunde jag direkt se att det skulle bli en tuff kväll då jag bara kände igen/hade dansat med tre av tjejerna som fanns i lokalen.

 

Men jag har en taktik för denna typ av situationer som brukar fungera. Jag bjöd helt enkelt upp olika tjejer hela tiden, såg till att hålla mig över hela åldersspannet så alla skulle kunna se att jag verkligen VILLE dansa, oavsett ålder eller kön. Resultatet blev två missade danser, båda före paus, och efter paus flyttades uppbjudningarna från väggen till golvet, dvs jag behövde inte gå och ställa mig och vänta på att bli uppbjuden utan de "högg" direkt innan någon annan hann före.

 

Sen var det ett band där som spelade... helt underbart! Jag har inte dansat till Expanders sen i december när de var på Parken här i Ö-vik och innan det var det i augusti på Käcktjärn utanför Piteå och redan då förundrades jag över den förändring som bandet genomgått. Vilken energi de har fått, vilket engagemang, vilken underbar men samtidigt i dansbandssammanhang väldigt udda repertoar! Blues-rock, riktigt tung-gung när det är som bäst, Micke Rickfors "Vingar", i sista dansen kom Dire Straits "brothers in arms" med ett gitarrsolo som skulle få Mark Knopfler att le ända upp till örsnibbarna. Behöver jag sen berätta att deras version av "the worrying kind" svängde?

 

Jag vill bara gratulera de arrangörer som bokat Expanders i vår och sommar och de som tar chansen och åker till danserna där de spelar.

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

När man dansat på Aveny kvällen innan, med tillhörande kort sömn, är jag alltid orolig över att jag inte ska orka dansa "fullt ut" när det är dans redan nästa kväll. Det var jag även i fredags, men inte speciellt länge, och det var två faktorer som gjorde att kvällen blev en av de bästa på Ersboda denna säsong.

 

Den ena faktorn var kombinationen av Zlips musik, som gav mig massor av dansenergi, en massa dansanta tjejer och ett golv som var fyllt precis till rätt nivå för att kunna dansa ordentligt utan att behöva oroa sig för sammanstötningar hela tiden.

 

Den andra faktorn, som nog får räkas som den utlösande faktorn, var Therése! Sen hon blev gravid har jag omedvetet dansat försiktigare med henne, både för att jag känt till hennes begränsningar och velat spara hennes ork till danser med andra dansare, eftersom vi dansar så mycket med varandra varje danskväll. I fredags var jag egoistisk... och oj vad kul det var!

 

Våra danser tog förvisso en del energi eftersom vi verkligen körde järnet, men samtidigt fick jag massor av positiv energi så jag gick som på små moln hela kvällen. Jag hade uteslutande bra danser och några riktiga höjdpunkter under kvällen.

 

Efter dansen, på vägen hem, övergick dock de små molnen snabbt till dimma. Jag gick in i dimman och halvvägs hem fick jag lämna över ratten eftersom varken ögon eller övriga kroppsdelar behagade samarbeta i någon större omfattning.

 

Men det kostar att ligga på topp!

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Efter förra veckans sköna dansupplevelse på Aveny med ett halvtomt golv utan pubdansare så var vi tillbaka till ordningen när Blender hade riggat sina prylar på scenen. Mycket folk var det, en del mindre dansanta personer buffade sig runt på golvet och ett härligt drag på scenen. En svacka hade jag under kvällen, när en vardagsrumsbuggare dunkade på mig så att jag nästan tappade andan och när jag vände mig om möttes jag av ett hånflin som jag gärna "jämnat med marken" med en välriktad känga.

 

Men eftersom jag är en snäll (och klen) person så nöjde jag mig med att tänka en del elaka tankar och fundera ut lämpliga hämndaktioner som jag kan använda mot honom någon gång när jag har bra skor och fint flås så att jag orkar springa långt och länge.

 

Men förutom den incidenten så gick kvällen i stort sett friktionsfritt fram, och jag passade på att experimentera lite då det var ett visst överskott av tjejer och det i kombination med demokratisk dans. Till skillnad från övriga killar så gav jag helt enkelt sjutton i att bjuda upp första timmen och som jag anat redan innan så fick jag dansa hela tiden! Norrlandstjejer är helt enkelt mer vana att ta för sig och bjuda upp.

 

Summa summarum så blev det en mycket trevlig kväll med bra musik och trevligt sällskap både på och bredvid dansgolvet. I sista pausen inhandlade jag Blenders nya cd som poppades hela vägen hem i bilen morgonen därpå. Även om jag redan känner igen och tagit till mig flera av Blenders nya låtar så ska det bli spännande att dansa till dem nästa gång när man dessutom hört skivan ett antal gånger.

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Dans i Örnsköldsvik samma kväll som Modo spelar en avgörande match om SM-tecknet i hockey, samma kväll som Date spelar i Kramfors 10 mil bort och samma kväll som Svänsonz spelar i Umeå. Behöver jag berätta att jag inte krockade en enda gång på dansgolvet igår kväll?

 

Nu var det kanske inte riktigt så illa som det låter utan det kom en del folk så det var ingen brist på tjejer, eller killar för dem som föredrar sådana, att dansa med. Wahlströms spelade väl ungefär som vanligt. Ena stunden kändes det engagerat och man rycktes med bara för att någon dans senare behöva en hel burk koffeintabletter för att hålla sig vaken.

 

Jag hade en bunt trevliga danser under kvällen med såväl gamla som nya bekantskaper. En anonym bloggläsare gav sig till känna (trevligt) och vi hann även ta några varv på golvet under kvällen.

 

Det var med lite blandade känslor som jag lämnade Parken och åkte hem genom en segerrusig stad med tutande bilar och flaggviftande människor. Rent "tekniskt" hade det varit en fulländad kväll då det var fina utrymmen på golvet vilket gjorde att man verkligen kunde ta ut svängarna, samtidigt som musiken drog ner helhetsintrycket eftersom repertoaren och i vissa fall framförandet inte riktigt fick igång mig.

 

Samma människor men annat band (Perikles, Highlights, Date, Blender, Jannez, Zlips, Shake, Scotts osv.) skulle ha gett ett helt annat resultat. Då hade jag definitivt haft behov av fler skjortor än jag hade med mig igår.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Här kommer en något försenad rapport från non-stopdansen på Brunnsparken i Örebro. Det var mitt första besök där och jag blev mycket imponerad av såväl lokal som golv. Redan när vi kom dit var det rejält mycket folk och medan jag väntade på att Therése skulle komma från garderoben så fick jag anledning att testa den sydländska danshobbyn nobbning.

 

Givetvis var det en kvinna som hann fram och ville dansa innan Therése hunnit ner till mig vid golvet, men till skillnad från den inhemska taktiken så reparerade jag skadan senare och bjöd upp den uppbjudande damen till en stilla fox.

 

Jag dansade i princip alla danser under kvällen och blev uppbjuden en hel del faktiskt, lite överraskande när man är så långt hemifrån och på ett nytt ställe. Nobben fick jag två gånger, andra nobberskan svarade mig att hon väntade, vilket hon verkligen gjorde. Hon stod på samma ställe och väntade i två danser innan killen med rätta måtten på överarmar och bröstkorg dök upp. Själv hade jag två kanonroliga danser under tiden. Det gäller att prioritera och jag prioriterar dans.

 

Något som verkade ganska vanligt på Brunnsparken var detta med dubbeldanser, att man dansar fyra låtar i rad. Jag anammade det från början men efter ett tag så övergav jag det eftersom jag hellre dansar med många olika än bara med några få. Den taktiken har jag alltid hållit fast vid och det är nog därför jag nästan kan åka var som helst på dans och ändå träffa på tjejer som jag dansat med tidigare.

 

Som vanligt, trots att det var non-stop, så gick kvällen allt för snabbt. Många roliga danser blev det och det var inte svårt att få dansenergi när det är två kanonband som står på scenen. Det var många som jag velat dansa med men inte hann, men dem får jag bjuda upp nästa gång jag kommer dit.

En liten höjdpunkt eller vad man nu ska kalla det inträffade när "vänterskan" just nobbat mig. Sekunden efter blev jag uppbjuden av en tjej som jag dansat med tidigare under kvällen. Väl ute på golvet vänder hon sig till mig och säger: "Vilken miss hon gjorde!" Tro det eller ej, men efter den komplimangen var jag svarslös.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Snart drar jag iväg mot de Småländska skogarna där jag avser att tillbringa påskhelgen.  Mitt dansschema för april kommer jag att lägga ut när jag kommer tillbaka, men eventuellt så kan det hända att jag dyker upp i Örebro i helgen för att dansa till Blender och Date (tror jag att det var)

Jag önskar dig en trevlig och skön påskledighet.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Nu var det ett tag sen jag skrev här, mycket beroende på att det var ett tag sen jag var ute och dansade! Så illa blir det när man har en dansblogg och inte dansar varje dag!

 

Igår var det dock dags för lite dans, Blender spelade i Matfors och det var med hög förväntan som jag satte mig i bilen för att åka dit. Visst kalkylerade jag med värmeböljan som brukar uppstå när det är mycket folk i lokalen och visst kalkylerade jag med att det skulle vara lite stökigt på golvet... men tyvärr visade sig mina kalkyler vara allt för lågt räknade.

 

Jag hade kul... en stund. Jag hade flera bra danser... från början av kvällen. Jag hade inte ont någonstans... tills efter kvällens första paus! Men sen... då kändes det som att det brakade loss helt och hållet. Även om man bara försökte dansa lugnt och försiktigt så fick man armbågar i ryggen, klackar ner i skorna, trampningar på hälsenan och man kände sig emellanåt som flipperkulan Filip!

 

Jag försökte med yttervarv, jag testade innervarv, jag dansade i mitten, men det var fullt överallt. De lugna låtarna kunde man klara ganska bra, men så snart det blev läge för alla att bugga så krympte ytorna till en halv kvadratmeter per par och det räcker inte till... speciellt inte om andelen "vardagsrumsbuggare" är så hög som den var igår. Med vardagsrumsbuggare avser jag personer som dansar bugg av den kvalitén att de behöver en yta av ett normalstort vardagsrum för att utföra sina turer. Raka armar under dansen är mer vanligt än raka ben... mer vanligt än rakade ben med för den delen!

 

När det samtidigt kommer folk, och då menar jag DANSfolk från Östersund, Umeå, och Hudiksvall, för att nämna några som åkte långt, så vill man verkligen passa på och dansa med dem... bara det går! Det gick tyvärr inte igår... inte på det sätt jag ville i alla fall.

 

När Lasse frågade vid kvällens slut om publiken hade haft kul så sträckte jag upp två tummar, men det var mest till honom, bandet och musiken som hade spelats där. Fast jag bara hört de nya låtarna från skivan vid ett tillfälle tidigare så har jag redan hunnit ta till mig dem och får härlig dansenergi från dem.

 

Sista passet på kvällen (det var två pauser pga värmen) genomförde jag i min favorit t-shirt som jag bara använder vid mycket speciella tillfällen. Trots texten som är tryckt på bröstet så uteblev reaktionerna helt och hållet under timmen jag använde den. Men det är väl bara så... det finns ingen anledning för en tjej att titta på killens bröstkorg, medan en tjej med tryck på tröjan däremot får finna sig i att texten hamnar mer i ögonhöjd... :)

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

 

Jag är inte säker men jag tror att fredagens spelning på Ersboda folkets hus var Highlights tredje någonsin, men skillnaden var avsevärd jämfört med de andra två gångerna, åtminstone publikmässigt. Från att ha varit ett band som ingen hade hört talas om uppe i Västerbotten (med publiktillströmning därefter) så har de på knappa två år förvandlats till ett mycket populärt och publikdragande band.

 

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om kvällen, det var en sån där kväll när superlativen inte riktigt räcker till. Musiken, golvet, brudarna... ja, allt var perfekt. Det enda jag ångrade var att jag inte tog med mig min dansmaretröja som jag tryckt texten "Så mycket brudar, så lite tid!" på, för så var det faktiskt!

 

Om jag ska hitta något negativt så måste det bli att vi för första gången någonsin inte hade möjlighet att sova över i Umeå. Givetvis infaller det på en fredag då jag dansat på Aveny kvällen innan (och inte heller sovit över där nere) vilket resulterade i att jag inte vågade köra hela vägen hem utan fick överräcka ratten till min kära fru när vi hunnit ungefär halvvägs.

 

Att jag valde att göra det var nog ett klokt val för jag minns överhuvudtaget ingenting från det jag satte mig i passagerarsätet tills vi svängde in på gården här hemma!

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

I torsdags åkte jag ner till Sundsvall för att dansa till Perikles. För att vara en Aveny-dans hade jag förhållandevis höga förväntningar eftersom det var riktigt bra förra gången Perikles spelade där.

 

Det blev en mycket bra kväll denna gång med, även om det inte var lika mycket dansfolk som jag förväntat mig, men de som var där räckte gott och väl till mig. När jag skulle åka hem fick jag höra i garderoben att med matgästerna inräknade hade 540 personer löst in sig under kvällen... helt otroligt för en torsdagskväll mitt i veckan!

 

Om det är någon som händelsevis har hört The Arks senaste hit, The worrying kind, så vet ni att det är en låt med ett härligt gung i. Den fick jag inte bara dansa till en gång utan två gånger under kvällen i en helskön Perikles-version.

 

Det som jag tycker är så bra med Perikles är att de i de flesta fall gör sina versioner väldigt lika originalen och dessutom verkar de i de flesta fall ha en musiksmak som sammanfaller med min. Tar man en svängig låt som The worrying kind och gör om den så det låter dansband, då kan man lika gärna låta bli.

 

Jag dansade nästan hela kvällen, men då jag inte lyckades uppbringa någonstans att övernatta (trots att jag hade madrassen med mig!) så avvek jag när det var två danser kvar av kvällen. Jag visste att jag skulle få drygt tre timmars sömn innan det var dags att gå till jobbet och att jag dessutom hade minst en danskväll till att orka med. Och mer om den kvällen kommer i morgondagens blogg.

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Bättre sent än aldrig, så här kommer rapporten från fredagens dans i Umeå.

Det var Blender som spelade och från början av kvällen hade de tydligen problem med tekniken, bland annat så hörde inte Maria sig själv. (Jag har aldrig förstått varför de ska höra sig själva, räcker det inte att vi som dansar gör det?) Men jag tror de fixade felet, jag märkte åtminstone inget som tydde på problem senare under kvällen. Vi fick dessutom dansa till flera av låtarna från nya cd:n och det både lät bra och gick bra att dansa till.

 

Jämfört med dansen på Äpplet för två veckor sedan, när Zlips spelade, var det stor skillnad och det till det bättre. Mycket tack vare att det inte var någon stor personalfest inbokad vilket gjorde att antalet slipsnissar var mer begränsat och golvet mycket trevligare att färdas runt på.

 

Liksom när Zlips spelade var många "ersboda-dansare" på plats vilket var väldigt trevligt. Jag hade dessutom ett mycket spännande återseende, min kursledare från "Våga stuffa"-kursen som jag gick vintern 1980-81, Gun Lindgren, var på Äpplet med sin make och jag stegade kaxigt fram och bjöd upp henne till en dans.

 

Jag berättade om mitt kursdeltagande innan vi började dansa och efter första låten, när hennes mungipor nästan försvann in i öronen, lade jag till att, "Jag har inte behövt gå någon fler kurs efter det"! Inte för att hon sa något rakt ut, men jag tror faktiskt att jag fick godkänt av henne.

 

Jag utvecklade även en liten plan under fredagskvällen, men jag tog mig aldrig för att sätta den i verket. Fredagen var nämligen min och Therése bröllopsdag, och jag funderade på att be Lasse att uppmärksamma oss från scenen, något i den här stilen: "Sen ska vi ta och gratulera Therése och Örjan som firar sin femte bröllopsdag idag. Tyvärr kunde inte Therése komma, men Örjan hälsar att han har väldigt trevligt här ikväll". :)

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Det är sällan att jag använder order kaotiskt när jag skriver om danser som jag varit på, men nu är det dags!

 

Igår skulle Date spela på Parken här i Ö-vik, men det var inte hela Date som dök upp eftersom deras kapellmästare Jan hade svikit dem och följt med sin fru Marie till Stockholm, bara för att hon skulle sjunga i Globen!

 

Förvisso hade de en stand-in för honom... på bas, men INTE när det gällde snacket mellan låtarna, spelordningen på låtarna, ordningen på damernas och herrarnas, stämmor i sångerna osv. Om man sen kastar in ett brunnet slutsteg, en krånglande "klaviatur-spelare" och dessutom ett skyltbyte till herrarnas dans mitt i en pågående dans, (efter första låten) så kan ni kanske ana varför jag använder ordet kaotiskt!

 

MEN, trots ovanstående så tyckte jag att killarna gjorde sitt bästa utifrån förutsättningarna och verkligen försökte bjuda på en bra danskväll. Att de tappade lite fokus på dansen efter att slutsteget brann kan man förstå, eftersom inte allt fungerade som det skulle efter det. Bland annat så drabbades tydligen elgitarren så att den efter haveriet bara hade två olika sound att välja mellan.

 

En annan sak som var lite trist, men som bandet inte kunde rå för, var att det inte kom speciellt mycket folk till Parken igår. Det var förvisso inte lite folk, men det hade kunnat vara mycket mer. Kanske är det så att kategorin video-ägare är underrepresenterade bland dansfolk? :)

 

Jag hade i alla fall en riktigt trevlig kväll med många roliga danser. Jag vill verkligen understryka att trots att allt inte klaffade för Date så förflöt kvällen i stort som en vanlig danskväll, förutom en oplanerad paus när slutsteget brann, och jag hade inte velat vara utan kvällen för allt smör i Småland.

 

Om man betänker Jans roll i bandet och överför samma situation till något annat band, exempelvis Blender... Plocka bort Lasse för en kväll, sätt dit en "vanlig" trummis och låt någon annan i bandet hålla i allt... Då behöver det förmodligen inte brinna några slutsteg för att kvällen inte ska bli exakt som man förväntar sig.

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Vad är egentligen viktigast när man dansar? Är det danspartnern eller musiken? Och är det olika för killar och tjejer?

 

Jag började fundera över denna fråga för några dagar sedan. För mig har alltid orkestrarna varit viktiga, eftersom jag till stor del dansar till melodin och inte bara takten. Därför kan jag inte dansa lika engagerat till en låt som jag aldrig hört som till en låt som jag känner till. Tycker jag dessutom att det är en bra låt så blir engagemanget ännu större.

 

I min värld är dansen ett sätt för oss killar att visa för våra danspartners hur vi upplever musiken. I och med det dyker då frågan upp... vilken betydelse har musiken för tjejerna? I princip borde en dansant och engagerad Thorleif-fan kunna bjuda på en lika medryckande upplevelse till en Thorleif-låt som en engagerad Perikles-fan till någon av Perikles låtar, även om musikstilarna skiljer sig avsevärt från varandra.

 

Om man sen ser till danspartnerns betydelse i dansen så kan jag väl börja med att säga att jag definitivt inte vill vara utan henne. Att dansa med en följsam tjej, där man inte längre tänker på turer eller steg utan kroppen bara övergår i ett tranceliknande läge och följer musiken av sig själv är givetvis en mycket angenäm upplevelse.

 

MEN, som Tony Irwing skulle ha sagt, hur följsam hon än är så dansar åtminstone inte jag mer engagerat än musiken ger mig möjlighet till. Samtidigt kan givetvis en inte fullt så följsam danspartner hämma själva engagemanget i dansen, men jag tror ändå att jag får sätta musiken, låtvalet på första plats, eftersom man ändå kan ha känsla i dansen om man gillar/kan låten, även om den inte blir lika avancerad, snabb eller mjuk som man önskat.

 

Vad och hur tycker du? Och du som är tjej, spelar musiken egentligen så stor roll för din dans?

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"