Norrlandsfoxxen

I vanlig ordning, här kommer en sen rapport från veckans förvånansvärt nog enda dans. Den avnjöts på Aveny i Sundvall i torsdags och för välljudet stod Perikles. Jag är som bekant väldigt svag för deras musik, eller på sättet de framför den, och jag blev inte besviken denna kväll heller. En ny låt noterade jag sedan senaste tillfället jag dansade till dem och det var Måns Cara mia från melodifestivalen.

Det som väl gjorde mig mest orolig i inledningsskedet av kvällen var att jag kände mig som enda killen på stället... nästan! Danstjejerna kom i grupper om tre och det hann komma flera grupper mellan varje kille som dök upp i lokalen till en början. Tack och lov jämnade det ut sig något under kvällen, även om det hela tiden var ett rejält överskott av tjejer.

Det blev väldigt varierade danser under kvällen. Allt från följsamma mysdanser, gungande snabbfoxar till ett rent förspelsförsök från en lätt berusad handväskbärande dam, något som jag tidigare har varit helt förskonad från på Aveny.

Resultatet av tjejöverskottet visade sig tydligt, på ett negativt sätt, efter sista pausen (01:00-01:15). Som genom ett trollslag hade i princip alla danstjejer gett upp och gått hem vilket då lämnade mig och övriga kvarvarande danssugna killar i ett vakuum där vi plötsligt fick slåss om de få danstjejer som fanns kvar eller så nöja oss med sortimentet som hängde i baren med omnejd.

Jag hade en liten svacka de sista 45 men helhetsintrycket av kvällen var ändå fullt godkänt. Några nya dansbekantskaper blev det under kvällen, några nygamla och trängselmässigt var det inga som helst problem att rymmas på dansgolvet.

Nu närmar sig det med bäbisens ankomst och jag vet inte från en dag till nästa vad som gäller. Därför har jag inte heller lagt ut något dansschema för maj månad. För kommande vecka finns avslutningen på Ersboda Fh med Expanders och premiären på Hanssons loge där Jannez spelar, i mitt medvetande.

Om jag dyker upp på någon av danserna eller ej vet jag nog inte förrän det är dags att åka och hur länge jag blir kvar vet jag inte heller. Kommer jag dit och sedan försvinner plötsligt så kan ni nog anta att jag fått ett viktigt samtal på mobilen, som numer ligger i min ficka när jag är på dans.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Det är otroligt hur blandade känslor man kan ha efter en danskväll. Efter att ha dansat till Expanders i lördags kväll på Parken här i Ö-vik visste jag inte riktigt på vilket ben jag skulle stå.

Om vi börjar med det negativa:

Det var dubbel-pub vilket innebär väldigt lite folk fram till klockan halv tolv när alla förfester avslutas och deltagarna åker iväg för att fortsätta kvällen på "lokal".

Dubbel-pub innebär även väldigt få dansare och väldigt hög procent onyktra människor, krossat glas och utspillt öl på dansgolvet och mycket hög nobbningsprocent, eftersom det normalt inte är dans som efterfrågas när någon bjuder upp.

Och så det positiva:

EXPANDERS! Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen... vilket gung, vilket ös, vilket gäng, vilken energi.

All heder åt dem och jag fattar inte att de överhuvudtaget ids vara engagerade en kväll då det som mest är 20 par på golvet, varav 75% enbart befinner sig där för att ha en ursäkt till att kladda på varandra.

Dansgolvet! På dansmaran trängs 1000 personer på detta golv, gissa hur underbart det är att kunna dansa helt obehindrat till kanonmusik, oftast bara med 5-6 andra par på golvet!

Lyxutrustning! I lördags hade jag sån tur att vi fick besök av en danssugen tjej som åkt upp från Sundsvall och tack vare henne så slapp jag begagna mig av partyfolket i så stor utsträckning utan kunde dansa ordentligt hela tiden. Att ha en privat danspartner är helt klart lyxutrustning!

Hur som helst kändes det som en mycket lyckad kväll när vi satte oss i bilen för att åka hem, och jag ser verkligen fram emot att få dansa till Expanders på Ersboda om två veckor. (Om bebisen och framför allt Therése tillåter det).

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Det händer inte ofta, men i fredags hade jag fullt i bilen när jag åkte upp till Umeå för att dansa till Blender på Ersboda Fh. Tre danssugna tjejer och en stackars Johan som hade ryckts iväg från hemmets trygga vrå på sin 30-årsdag.

Efter vissa kringelkrokar (i vanlig ordning när jag ska till Umeå) så kom vi fram till dansen. Det var redan mycket folk fast klockan var före nio och jag hade på känn att det skulle bli en kanonkväll. Och det kan man lugnt säga att det blev.

Blender öste på i samma goda stil som alltid och flickorna löste av varandra i en aldrig sinande ström, oavsett om det lyste damernas eller herrarnas på skylten. Efter en osannolikt härlig första timme drabbades jag av två tyngre danser i rad innan vindarna åter vände till min fördel och flytet återkom.

Det är inte ofta som det händer, att man lyckas dansa med "rätt" personer i princip hela tiden men i fredags var det så nära full pott som det kunde bli. Att det dessutom var mycket folk men ändå inte trångt på golvet gjorde inte saken sämre!

Tidigare omnämnde Johan dansade inte speciellt mycket, men just innan paus var det dags för honom att bli firad. Han hamnade inte bara på scenen och blev besjungen av publiken utan hans kära fru hade dessutom ordnat så att han skulle få spela en låt med Blender, då han har vissa färdigheter i konsten att frambringa ljud ur en bas. Utmaningen klarade han med bravur, ja faktiskt så bra att han även fick spela andra låten i dansen.

När kvällen var över var det fem trötta men belåtna personer som slog sig ner i bilen. Fyra danseuforiska och en speleuforisk Johan efter sitt lyckade inhopp i Blender. Vi var sedan tre som höll låda hela vägen hem medan två knoppade in redan innan vi lämnat stadsgränsen. Just efter att klockan slagit tre hade jag lämnat av alla passagerare och kört de sista milen hem, för att krypa ner i sängen med pulserande vader och ett härligt välmående inombords.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Efter fyra dagar i Sundsvall dök jag så upp här hemma, bara för att efter mindre än 24 timmar vända om och åka ner till Härnösand för att dansa till Jannez. Jag hade i bakhuvudet när jag åkte att det inte var en vanlig danskväll utan valborgsmässoafton med allt vad det innebär, och det visade sig vara en lyckträff att jag hade den inställningen redan från start.

Det fanns givetvis en del dansfolk på plats, men huvudparten var ändå festklädda valborgsmässofirare som passat på att gå ut på måndagskvällen när de lämpligt nog var lediga dagen efter. Det gjorde att många danser bara "dansades av" eftersom det inte fanns något utrymme till utsvävningar då ens danspartner hade full huggning med att bara klara grundstegen. Men när det blev dags för gobitar som Animals och liknande myslåtar så såg jag till att få dansa med tjejer som vet hur man förvaltar en foxx.

Jag fick även en form av komplimang... tror jag... då jag blev uppbjuden av en kvinna som sa att hon dansat med en kille som hade uttalat sig mycket positivt och ingående om min dansstil, så hon var därför tvungen att bjuda upp mig för att stilla sin nyfikenhet.

Jag var kanske lite väl korthuggen i mitt svar, men å andra sidan var det dagens sanning. Jag svarade henne bara att "jag undrar hur han vet det, för jag har inte dansat med någon av killarna som är här ikväll".

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Var jag trött när jag var på Aveny så var jag desto piggare när det var dags för Date i Matfors. Till min glädje (egoisten har talat) kunde jag konstatera att det inte var samma uppslutning av besökare denna kväll som gången innan då det knappt gick att röra sig på dansgolvet.

Avsaknad av värme behövde man dock inte oroa sig över, den översköljde oss nästan lika snabbt och obarmhärtigt som gången innan, men denna gång berodde det mer på ens egna rörelser och förflyttningar över golvet, än på trängselvärme.

Fram till paus njöt jag i fulla drag av varje dans, även om det kändes som att jag var lite i "otakt" med uppbjudningarna. Mina mysdansare dök lämpligt upp till de snabba låtarna medan snabbdansarna behagade infinna sig i närområdet så snart det var en lugn dans.

Efter paus blev det dock något stökigt på dansgolvet till en början och det berodde tydligen på att musikanläggningen i puben hade packat ihop så alla pubbesökare kom ner till danslokalen. Men uppenbarligen fick de igång den, för efter ett tag hade de flesta av dem vinglat iväg uppför trappen igen.

Date spelade helt okej, men det var inte riktigt den energi som de brukar bjuda på. Dessutom var det lite si och så med att hålla tiden, både i början av kvällen och i pausen.

Men hur som helst så hade jag en bra kväll, jag var revanschsugen efter bottennappet på Aveny och när det dessutom fanns fina ytor att ta ut svängarna på så fanns det ingen anledning till oro. Många bra danser blev det.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Zlips - Aveny Sundsvall

Efter en lång, hård och slitsam dag med monterbygge och dessutom slarv med mathållningen begav jag mig till Aveny för att dansa till Zlips. Uppladdningen var som sagt inte den bästa och då jag dessutom glömt silvertejpen hemma, med tröga skor som resultat, så var kvällen i princip dödsdömd redan från start.

Några danser under kvällen orkade jag uppbringa lite energi och inlevelse i dansen, men i övrigt kändes det ungefär som när man är sjuk och all mat smakar likadant... man bara äter för att man måste.

Hade det inte varit för att jag redan befann i Sundsvall så hade jag inte åkt till Aveny i det skick som jag var, men nu fick kvällen bli en parentes i förberedelserna inför mässan. Sen hade jag även i bakhuvudet att det skulle komma en ny chans till dans redan två kvällar senare.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"