Norrlandsfoxxen

Igår var det så dags att åka ner till Matfors för att dansa till Zlips, en dans som jag hade ganska höga förväntningar inför efter fredagens kaotiska knuff- och buffdans på Äpplet i Umeå.

Trots att vi åkt de 16 milen till Matfors så många gånger så lyckades vi ändå inte planera körtiden rätt och komma fram i tid, men vi missade inte mer än första låten i första dansen så det kunde jag leva med!
 

Trots mina höga förväntningar så slutade kvällen med ett stort plus i kanten. Visst blev det lite stökigare på golvet efter paus, men det fanns många saker som uppvägde det. Jag fick dansa alla danser under kvällen, förutom den första låten då, och jag hade inte någon svacka på hela kvällen... bara kanonhärliga danser i tre och en halv timme!

Zlips spelade engagerat och kul och jag fastnade verkligen i deras "tung-gung" igår. Det är faktiskt så att jag idag känner av alla höftrörelser som jag utsatte kroppen för igår kväll. Någon i bandet utsatte mig dessutom för en, för att använda tidningsspråk, spark-chock igår. När jag dansade förbi framme vid scenen fick jag plötsligt en lätt spark i baken. Jag såg inte vem det var men jag misstänker en viss person, men jag tänker inte nämna hennes namn här... :)
 

Som sagt, många roliga danser blev det och jag fick verkligen utlopp för dansenergin och kunde köra många olika dansstilar under kvällen. Det var allt från gung- och juckdans till svävande och smygande mysdanser, men hur underligt det än kan låta så var kvällens bästa en Ankdans!

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

I de riktigt gamla rullarna från tidernas begynnelse kan man hitta information om en företeelse som gick under benämningen tjuvdans. Denna tjuvdans förekom i flera olika varianter, på vissa ställen var det en "herrarnas tjuv" och en "damernas tjuv" per kväll, på andra ställen där uppbjudningskutymen var sådan att damerna endast hade tre danser att bjuda upp på per kväll, var damernas tredje alltid en "tjuvdans" där man helt enkelt gick ut på golvet under pågående dans och "tjuvade" en redan uppbjuden kavaljer!

 

Jag har ett svagt minne från min ungdom, vi snackar då senare delen av stenåldern, så var jag på en danstillställning där orkestern vid ett tillfälle under kvällen informerade om att det var dags för kvällens tjuv! Men som sagt, det var fruktansvärt länge sen!

 

Idag förekommer inget sådant längre på våra dansgolv och det närmaste en tjuvdans man kan komma är nog när man gör som jag gjorde igår. Trots att jag inte hade någon dans inplanerad i mitt dansschema så tog jag chansen och tjuvdansade lite igår kväll!

 

Jag hade några ärenden i Umeå och innan jag åkte upptäckte jag att Zlips skulle spela på Äpplet på kvällen. "För säkerhets skull" slängde jag med mig mina dansskor och en skjorta, bara ifall att jag skulle bli sugen att dansa, men givetvis var planen att jag skulle komma hem direkt när jag gjort det jag skulle... typ.

 

Väl framme i Umeå så kände jag att det nog ändå skulle vara trevligt att dansa på kvällen så jag ringde hem och meddelade mitt beslut. I nästa ögonblick insåg jag att min nyss inplanerade dans höll på gå på tok då jag glömt att ta med nyckeln till mina föräldrars lägenhet, där jag bland annat planerat att duscha innan dansen. Nämnda föräldrar var dessutom inte till någon hjälp eftersom de befann sig i Hemavan med eventuella dörrnycklar!

 

Men några snabba telefonsamtal senare så hade jag hittat en danstjej som saknade sällskap till dansen och i utbyte mot att få utnyttja hennes dusch så kunde jag erbjuda mig att lösa hennes "problem" och ställa upp som transport och sällskap.

 

Väl framme kunde vi konstatera att det var betydligt mer dansfolk än normalt på Äpplet vilket förvisso inte gjorde det mer lättdansat, eftersom det var precis lika knuffigt som vanligt, men ändå något smidigare än det brukar vara i vanliga fall.

 

Jag hade flera "tendenser" till bra danser, men oftast hann man bara komma igång innan det var någon armbåge eller hand som kom viftande och förstörde dansen. En äldre herre lyckades med bedriften att dansa på mig och min partner fem-sex gånger på mindre än en minut. När jag då svängde åt sidan för att släppa förbi honom hakade hans häl (eftersom han dansade baklänges... och blundade) fast i min fot som jag hade all min vikt på och vips... några trippande steg och sen... en STRIKE!

 

Tanten var nära att följa med men hon släppte taget i sista stund så han fick ensam ligga där på rygg och studera taket ovanför dansgolvet, medan han funderade över vad som hade hänt! One down and more to come!

 

Det var inte första och förmodligen inte sista gången jag orsakar en vurpa på Äpplet. Jag gör det dock inte helt avsiktligt, men ibland när inget annat verkar fungera så måste man sända ut en signal? om du inte ser/känner/tänker på vad du gör ute på dansgolvet så kan det gå på tok?
 

Övrigt värt att nämna... Zlips spelade bra som vanligt, alla såg glada och fina ut och det kändes inspirerande inför kvällens dans i Matfors, där jag vet att det blir mer dans och mindre knuff.

 

På slutet av kvällen, när jag var på väg att lämna dansgolvet knackade en herre mig försynt på armen och frågade om det var jag som var Örjan?  Jag kunde givetvis inte neka till att så var fallet, samtidigt som jag försökte snabbscanna hela kartoteket över vänner och bekanta och bekantas bekanta utan att få någon träff.

 

Det visade sig att han hade känt igen mig eftersom han följer mina dansäventyr i min blogg och han var nu på tillfälligt besök i Umeå! Han hade inte heller planerat in någon dans under sitt besök i Umeå och var ännu sämre förberedd än mig då han inte ens hade dansskorna med sig! Men finns bara viljan så spelar inte skorna någon roll? :)

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Igår kväll var det så dags att fullborda veckans trippel. Detta skedde på Härnö-Dans i Härnö-Sand och kvällens musikmix levererades av de eminenta killarna i bandet Highlights.

 

Det var Highlights första spelning där någonsin och det i kombination med Melodifestivalen oroade mig lite och i början av kvällen kändes oron nästan befogad. Men många hade nog inväntat röstresultatet från Melodifestivalen innan de hastade iväg till dansen och därför fylldes lokalen som genom ett trollslag när klockan närmade sig 22.

 

Rent dansmässigt hade jag nog bara en dans på hela kvällen som inte var bra men samtidigt så hade jag inte alls lika många riktigt bra danser, sådana som man har kvar känslan och energin från ett tag efteråt, som jag haft de andra kvällarna den här veckan. Att det skulle bero på någon form av trötthet är helt uteslutet, då jag kände mig pigg och energisk hela kvällen och dansade alla danser inklusive extranumret, som gick i en rasande fart. Men det är bara att konstatera… ibland klickar det inte hela vägen!

 

Kvällens kommentar fick jag från en ung tjej som hade helt bar rygg. Jag vred runt henne när vi skulle börja dansa och frågade skämtsamt, ”och var ska man hålla här då?” Till svar fick jag: Du får hålla var du vill… och efter en stunds betänketid… men inte på rumpan! Hallå tjejer… jag frågar er bara… vad tror ni om mig?

 

Ni får givetvis svara på den frågan, men har ni tänkt skriva något som kan uppfattas negativ eller kränkande av mig… eller avslöjande, så ber jag er låta bli att skriva. :)

 

…ännu en blogg tom på kommentarer…:)

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Tre timmars sömn, en massa timmar på jobbet och på det 13 mils bilkörning var fredagens uppladdning inför dansen på Ersboda  i Umeå där Blender riggat inför kvällens gig. Några andra som också hade riggat där var en ventilationsfirma som varit på plats under dagen och bytt kylanläggningen som havererat tidigare under veckan.

 

Uppenbarligen hann de inte provköra systemet innan de gjorde helg för om de hade gjort det hade de upptäckt att de troligtvis kopplat några kablar bak och fram. Redan innan dansen så var det varmt i danslokalen, något som är lika sällsynt som en Max-burgare på McDonalds.

 

När vi sen var så dumma att vi började dansa, då kan väl nästan vem som helst förstå vad som hände… det blev varmare… på gränsen till hett! Vi på dansgolvet svettades, de runt dansgolvet svettades, ja till och med Trummis-Lasse svettades… trots att han bara sitter där, så då kan ni ana hur varmt det var. Till sist bestämde Lasse i samråd med arrangören att de skulle ta två korta pauser istället för en lång och på så sätt få fler chanser att vädra ut värmen ur lokalen.

 

Om det var den tryckande värmen som var orsaken vet jag inte, men Blender lät inte lika ofelbara som de brukar i början av kvällen, men de kom tillbaka starkt och avslutade strålande.

 

Rent dansmässigt så var det givetvis svettigt i hettan, ofattbart många som jag ville hinna dansa med, (men jag gav snabbt upp mina förhoppningar om att hinna det) och trots det myckna folket så var det ändå ingen speciell trängsel på golvet. Många roliga och müsiga danser blev det och jag var mycket nöjd när vi åkte därifrån.

 

Jag hade sett flera nya tjejer som jag velat bjuda upp, men tiden räckte i vanlig ordning inte till. Men när det var dags för kvällens sista snabba tog jag dock chansen och bjöd upp en okänd skönhet till en dans. På väg ut på dansgolvet berättade hon att det var hennes livs första danskväll och att jag fick ha överseende med att hon inte var något proffs.

 

Med den informationen i bakfickan började vi vår dans. Med ett fast grepp och tydliga riktningsanvisningar gled vi runt på golvet, några takter med bara grundsteg, innan jag testade att lägga in enkelsteg där jag normalt hade gjort det för att sen ganska snabbt öka svårighetsgraden med snurrar i både höger- och vänstervarv i såväl hel- som halvtakt.

 

När första låten var slut kunde jag inte annat än ge henne högsta betyg och det sa jag också åt henne. Hon svarade då att det enda råd hon fått av sina kompisar var att ”försök att bara slappna av” och det var vad hon gjorde! Jag kunde inte säga annat än att, DET FUNKADE!

 

Trots mitt beröm (som brukar ge effekten att tjejen höjer kraven på sig själv och spänner sig inför nästa låt) och att jag dessutom störde henne ytterligare under andra låten genom att prata med henne så gick den precis lika bra som den första. Det är sådana upplevelser som ger lite extra krydda till en i övrigt perfekt kväll.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Så mycket folk, så mycket dansfolk och… så många brudar! Kul för mig men otur för Camilla som valde att fira sin 24-årsdag med att hänga med mig till Sundsvall och Aveny för att dansa till Zlips. Kampen om de killar som verkligen dansade där var emellanåt hård och jag har aldrig behövt bjuda upp så sällan någon gång tidigare på Aveny!

 

Många var de danser som låg rejält över vad som är normalt kvalitetsmässigt för en dansrestaurang-dans och med lite tur och givetvis massor med skicklighet så lyckades jag hitta ”rätt” danspartner när Addicted to love aviserades från scenen. När jag dessutom hittade luckor på dansgolvet blev det en av kvällens absolut bästa danser.

 

Zlips levererade i vanlig ordning härliga danslåtar och jag har egentligen inget att klaga på överhuvudtaget när det gäller den danskvällen. Att Kricke fick ett skrattanfall och vi fick dansa till instrumentalmusik i en låt hade jag överseende med eftersom Aveny trots allt inte kan vara den mest stimulerande miljön man kan spela i!

 

Ett av Zlips största fans, (minst 120 kilo) diggade hårt framme vid scenen och headbangade så intensivt att han var tvungen att hålla i sig i räcket vid scenkanten för att inte tappa balansen. Hans tyngd i kombination med viss ölkonsumtion, balans därefter och det ihållande diggandet resulterade i att räcket helt enkelt slets loss ur sina fästen i golvet och fick plockas bort helt i en av pauserna.

 

Det kostar på att digga Zlips!

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Igår kväll var det återbesök på Parken här i Ö-vik, en vecka efter dansmaran. Kroppen hade i stort återhämtat sig, förutom höger axel som fortfarande vill spöka lite för mig.

 

Jannez spelade i vanlig ordning kul och medryckande dansmusik och jag hade flera härligt snabba foxar igår. En av kvällens bästa lugna danser, om man ser till musiken, fick jag avnjuta med en tant i min mors ålder? men jag klagar inte, jag dansade hellre med henne än stod vid sidan om golvet!

 

Jag missade inte en dans på hela kvällen, knappt en takt faktiskt, men detta till trots fick jag vid ett flertal tillfällen höra att jag var sval (och skön), frågor om jag varit ute osv. Anledningen till den reaktionen från mina danspartners beror på att min kropp till en mycket liten del består av underhudsfett, i kombination med att Parken förmodligen behållit ventilationsinställningarna från maran, då det var över 1000 personer i lokalen? vilket det INTE var igår.

 

Som det kanske framgått tidigare så gillar jag att testa nya tjejer och dansa med många olika, och igår var inget undantag. Förutom min fru så var det bara en tjej på hela kvällen som jag dansade två danser med, övriga fick bara en dans vardera.

 

Dessutom hade jag osannolikt flyt på slutet av kvällen. När jag dansade med Therése beklagade jag mig över att jag fortfarande hade tre tjejer som jag inte lyckats bjuda upp på hela kvällen. Efter vår dans återstod endast tre herrarnas innan det skulle vara dags för kvällens sista dans, och mot alla odds så lyckades jag på de följande danserna bjuda upp alla tre som jag saknat innan.

 

Förutom att jag kände mig lätt ?frostbiten? så var jag mycket nöjd med kvällen. Det fanns många som jag gärna dansat mer med, men samtidigt många som jag inte ville missa och då är man väl inte mer än MAN.  Jag valde helt enkelt kvantitet före kvalitet? eller räknas det månne som det omvända? att jag valde kvalitet före kvantitet? Ja, jag vet inte, men kul var det!

 

?kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen?

Det är stor skillnad mellan att känna sig i form och att verkligen vara det, det märktes äckligt väl på dansen i fredags. Trots att Zlips spelade kanonbra och utbudet av danstjejer Ersboda Fh var stort, så blev det inget minnesvärt framträdande från undertecknad.

 

Visst glimmade det till vid några tillfällen, men orken och därmed även engagemanget fanns inte utan många gånger dansade jag bara av danserna i rena grundsteg. Det var först på slutet av kvällen som jag tände till lite extra och kände att glöden vaknade till inom mig.

 

I efterhand ångrar jag lite hur jag funderade innan dansen, min plan var att ta det lugnt och inte anstränga mig i onödan utan försöka återfå krafterna inför nästa helg. När jag på slutet av kvällen släppte loss och lät svetten komma igång så kändes det faktiskt som att det varit en bättre plan, att svettas ut det dåliga och sen fylla på med fräscha krafter.

 

Som sagt, Zlips höll hög nivå och levererade kvällen igenom. Några nya låtar höll på att köras in så här inför maran, och de kommer säkert att låta tightare då. Glädjande för mig, så spelade de ”Addicted to love”, trist för både mig och min danspartner så blev det en bedrövlig dans… jag ville så mycket men fastnade både i baktakt och i andra danspar vilket förstörde mycket av känslan. Men jag tar nya tag…

 

Jag får se hur jag känner mig i slutet av veckan. Rent logiskt ska man väl ta det lugnt hela vägen fram till fredag, men det finns någonstans i bakhuvudet en plan på att ta en halvkväll på Aveny på torsdag när Date spelar där… eller göra något annat ansträngande för att rensa kroppen inför helgen. Men är det som det varit här idag… -18, så känns jogging inte som något lockande alternativ.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja denna blogg, som givetvis i huvudsak ska handla om dansen i lördags, då Shake spelade på Tonhallen i Sundsvall när dansklubben Altira firade 20års-jubileum.

 

Jag kan ändå inte kringgå orsaken till att denna blogg kommer först nu. Jag vet att det kommer att slå tillbaka på mig, men då Therése redan har klankat på mig i flera dagar så känner jag mig ganska härdad och därför ganska säker på att även klara eventuella kommentarer från er, mina kära läsare.

 

Det finns något som heter "att lära av sina misstag". Barn gör det ofta - en handflata på spisen, en slick på den djupfrysta gungställningen eller varför inte ett ryck i svansen på grannens folkilskna rottweiler, och vips, precis som med att äta vit flugsvamp - det händer bara en gång!

 

Sen har vi då - mig. I stort är jag nog lika "normal"  som alla andra, men råkar det bli dans inblandat, då spricker det ganska rejält ibland. Mitt största problem är att jag inte riktigt har koll på att jag inte är 20 längre, och har fysik som en etiopisk maratonlöpare.

 

Hade jag haft de förutsättningarna hade kanske inte dans till 02:00 på torsdag kväll följt av knappa 4 timmars sömn, 8 timmars arbete, Let's dance till 23 på fredagskvällen, upp i ottan på lördagsmorgonen, 13 mil till Umeå, flytta åt en kompis, 13 mil tillbaka hem, middag, dusch, 16 mil till Sundsvall, 4 timmar underbart intensiv dans, 16 mil hem, i säng 03:30, ha påverkat mig i den omfattning som det gjorde. Men som sagt? jag är tydligen inte 20 längre.

 

Från 03:30 på söndag morgon till 06:30 på måndag morgon (27 timmar) befann jag mig i ryggläge i ganska exakt 24 av dessa timmar! Jag hade hög feber, varje led i kroppen smärtade och muskelvärken i benen var nästan pinsam. Jag sov, jag svettades och frös om vartannat och varje gång jag hostade kändes det som att lungorna blödde och var på väg upp.

 

För er som händelsevis tror att detta var en unik händelse kan jag berätta att så väl är det inte. Det har hänt fler än en gång att jag helt enkelt packat ihop pga utmattning, uttorkning osv efter några hårda danskvällar. Senast var väl på dansmaran för några år sen, då jag tuppade av i duschen på Paradisbadet, förmodligen beroende på en kombination av just utmattning och uttorkning.

 

Jag har hur som helst återhämtat mig hjälpligt under veckan, och hoppas kunna dansa i vanlig omfattning ikväll i Umeå. Och med det, över till rapporten.

 

Innan vi åkte till dansen i Sundsvall hade jag blandade förhoppningar, jag vet att det finns många duktiga dansare där nere och att intresset är stort, men samtidigt fanns tanken att det kanske skulle vara mera en festlighet än en danskväll för klubbmedlemmarna.

 

Det tog dock inte lång stund innan jag insåg att min oro var ogrundad och istället fick jag en av mina roligaste danskvällar på väldigt länge. Hur det kunde bli så berodde på tre, för mig, viktiga faktorer.

 

1. Danspubliken. Är det en dansklubb som anordnar en dans så är möjligheterna goda för att det är en bra danspublik närvarande. Så var det verkligen i Sundsvall.
   
2. Utrymmet på dansgolvet. All heder åt Altira som hade sett till dansbarheten mer än till intäkterna. Det kändes som att de mätt upp dansgolvet och sen beräknat antalet biljetter utifrån hur mycket yta varje dansare behövde. Inte ens på de snabba låtarna, när man omringas av buggare, så kändes det trångt.
   
3. Musiken! Sist men absolut inte minst? medryckande och kul musik, utan det faller det även om punkt 1 och 2 är uppfyllda. Och jag säger bara det? Shake klarade båda kriterierna med råge! Deras karriär som dansband är inte speciellt lång, men den går med raketfart mot stjärnorna? hur kul som helst!

När alla bitar faller på plats, kan det inte bli annat än en sanslöst rolig danskväll. En hel kväll med genomgående kanonroliga danser, vilket i sin tur inte gav någon möjlighet till återhämtning, eftersom jag inte frivilligt står någon dans. Därav den efterföljande genomklappningen. 

En gång under kvällen hade jag till och med anledning att fråga min danspartner om hon var dopad, det var efter en snabb fox, en RIKTIGT snabb fox där jag levererade stegkombinationer som jag inte visste själv att jag kunde, eller fanns? och hon bara hängde med!

 

Men det är väl så, allt har sitt pris. Debet och kredit ska gå ihop så har man för kul så får man betala ett pris för det, så är det bara. Huvudsaken är att jag hinner bli helt frisk innan maran? för då finns inget utrymme för kompromisser. Då är det dansa eller dö som gäller - 16 timmar nonstop. I'm loving it!

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Så var årets första torsdagsdans på Aveny i Sundsvall avverkad. Tidigare har jag trott att min positiva syn på danserna där kommit av lågt ställda förväntningar, men då jag har lika kul varje gång jag är där och nu börjar förvänta mig att ha det redan innan jag åker dit, så är jag nog tvungen att inse det nog inte beror på låga förväntningar utan det är helt enkelt kul att dansa där? punkt slut!

 

Blandningen av dansfolk och pubfolk är i sig ganska spännande, och till skillnad från andra ?dansrestauranger? så känns det som att pubfolket är i minoritet, åtminstone på dansgolvet. Innan Blender började spela så kom det ett gäng med 5 tjejer och satte sig vid ett bord en bit från där jag och Anders slagit oss ner. En av tjejerna kände jag igen från andra dansställen, men övriga fyra var helt okända.

 

Vad gör man en sådan gång? Det finns bara två alternativ? ingen eller alla! Och så blev det? jag bjöd upp ?danstjejen? till kvällens första dans och de följande fyra danserna plockade jag flickorna från samma bord, en efter en. Och vad var resultatet? Fem riktigt trevliga danser, förvisso på lite olika nivå, men ingen av dem hade problem att följa mig utan vi svävade snyggt fram över golvet.

 

När det gäller Blender så flöt även det på i vanlig god stil, förutom ett litet problem med ljussättningen i början av kvällen. Jag vet inte om jag håller på få samma problem med Blender som jag hade med Boogart när jag dansade som mest till dem, jag känner igen alla låtar så väl att jag ibland tänker ?men, spelar de den låten IGEN?? fast att de inte har spelat den tidigare under kvällen.

 

Jag träffade även på ett inte helt obekant ansikte i en av pauserna, ett ansikte som jag pinsamt nog inte alls kunde placera. Det var en av killarna i Shake som hade lämnat scenen och sökt sig ut på dansgolvet som en vanlig man (gammalt dansordspråk). Vi hann utbyta en hel del synpunkter om dans och dansrelaterade företeelser innan pausen var över och jag åter hastade mot dansgolvet.

 

När klockan närmade sig två gick jag mycket nöjd mot utgången. Trist nog så dröjer det över en månad innan jag kommer att dansa på Aveny igen. Förvisso är Date där 1 februari, en dans som jag normalt inte skulle ha missat, men då dansmaran här i Ö-vik drar igång kvällen efter så sparar jag krafterna till den istället.

 

?kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen?

Efter en lång och stärkande sömn efter Ersbodadansen, en rejäl lunch hos mina föräldrar och på det en lång och välgörande dusch satte jag mig i bilen tillsammans med de ständiga singlarna Anders och Lennart för att åka upp från Umeå till Skellefteå för att dansa till Highlights. Samtalsämnet i bilen var givet, dans, men hade en tendens att inte alltid hålla sig inom anständighetens ramar.

 

Väl framme kunde vi konstatera att det var lite mindre folk än vid tidigare besök, men ändå fullt tillräckligt för en bra kväll. Åldersmässigt var det en bra blandning, förvisso inte så många av de yngsta årgångarna, men inte heller så många av kategorin övermogen ungdom som gärna använder armbågar för att bana sig fram över dansgolvet.

 

Detta, i kombination med den återvunna energin efter kvällen innan, förvandlade besöket i Skellefteå till en riktig höjdarkväll, med dansmarekänsla? bara bra dansare och till skillnad från maran, gott om utrymme på dansgolvet! En annan sak som spädde på min posivitism över kvällen var att jag blev uppbjuden hela tiden, till och med en gång på herrarnas. Jag brukar normalt ha det lite jobbigt med den delen just i Skellefteå-området, men igår var tjejerna så där härligt galna och nästan sprang efter mig!

 

När kvällen var över var jag så uppåt, så fylld av energi, att jag frångick min plan att köra de 13 milen ner till Umeå och sova där. Istället körde jag ner till Umeå, släppte av mina dansande bröder och sen gasade jag vidare ut i natten. Klockan 04:05, efter 28 mils nattkörning var det fortfarande fullt ös på bilstereon, när jag svängde in i byn här hemma. Sista timman fick RixFm:s musikmix vika hädan till förmån för en cd? med Highlights!

 

Det var tur att det var natt och alla att djuren? och poliserna sov? för det är precis lika svårt att köra sakta som att dansa sakta till låtar som ?say you will? och ?som av eld?.

 

?kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen?.

Det var osäkert in i det sista, men till slut gav jag mig iväg upp till Umeå och Ersboda Fh där Shake skulle spela upp till dans. En glädjande sak var att uppslutningen var god, trots att det inte var något av de mer kända banden som spelade. Förmodligen gjorde Shakes nonstop-spelning på Ersboda i december tillsammans med Svänsonz susen, och det var jättekul att det kom så många och dansade till ett band som mer eller mindre var okänt utanför Sundsvallsområdet för ett år sen. Självklart ska Shake ha stor publik för de spelar bra och med härlig energi. 

För egen del var det dessvärre sämre med energin, en tung arbetsvecka, dåligt med sömn och halvkaotiskt innan jag kom iväg gjorde att jag inte riktigt orkade komma upp i varv under kvällen. Som sagt, inget fel på vare sig musik eller danspartners utan jag klarade helt enkelt inte uppbringa tillräckligt med kraft för att släppa loss helt och hållet. Ett tydligt tecken på att tempot inte var som det brukade var att jag inte ens behövde byta skjorta i pausen!

 
Det blev hur som helst en trevlig kväll, lite softare än vanligt, men med många trevliga danser i vanlig ordning. Några nya bekantskaper, många gamla och en och annan riktigt gammal hann jag dansa med under kvällen. Sista dansen stod jag och kunde då konstatera att istället för att sväva runt på dansgolvet med EN söt tjej så fick jag sällskap av TVÅ söta tjejer när jag höll mig utanför golvet. Det ger en onekligen något att fundera på?

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen".

Det är ganska skönt att inte vara som alla andra…

 

Igår kväll var det så dags för comeback på Härnö Dans i Härnösand, efter mer än ett års bortavaro. Anledningen till att jag inte dansat där på så lång tid beror dock inte på mig utan på att lokalerna stängdes och inte fick ny ägare och arrangör förrän sent under hösten 2006.

 

Det var lite spännande, man visste inte riktigt vad som väntade, men när vi väl kommit dit var det mesta sig likt. Ute på parkeringen satt gubbarna i bilarna och stärkte sig inför kvällens övningar, i puben förberedde kvällens trubadur sig inför sitt framträdande, inne i danslokalen satt det matgäster vid flera av borden och i puben bredvid scenen stod en tjej med långt böljande hår, kort svart klänning och matchande skor med hög klack. Hennes placering förvandlade henne ofrånkomligt till ett lämpligt övningsobjekt för alla onyktra karlar att träna sina taffliga raggningsrepliker på.

 

Casanovas äntrade scenen halv tio och jag gled ut på dansgolvet tillsammans med Camilla till kvällens första dans. Vi var inte speciellt många par just då, men dansgolvet fylldes ganska snabbt under första halvtimmen. Jag hade tidigare fått information om att på premiärdansen som var i december (Martinez), så hade det varit över 700 betalande, men det är i princip omöjligt att uppskatta folkmängden då det både är folk på dansgolvet, vid borden, inne i puben och såna som cirkulerar hela tiden. Jag skulle dock inte tro att det var lika mycket denna gång, men det kan säkert ha varit över 500 personer, vilket även det är en mycket bra siffra.

 

Om Casanovas kan man säga mycket… men jag vet inte var jag ska börja. Enklast är väl att säga att de spelade som publiken var… nämligen väldigt blandat! Det fanns flera höjdpunkter, bland annat en riktigt bra version av 7-milakliv men samtidigt många danser med musik som definitivt inte gick hem hos mig. Kanske valde de musik efter vilka som var där, och om det inte var så, så är jag rädd att lördagens fikaband på dansmaran i Ö-vik härmed är utsett. För bredvid Blender och Perikles tror jag att de kommer att få det svårt att behålla dansarna på golvet när magsäcken börjar göra sig påmind.

 

Jag dansade alla danser under kvällen och hade i princip bara bra danser hela tiden. Jag kunde dock inte undgå att lägga märke till flickan i baren som jag nämnde i inledningen. Oavsett om hon stod där ensam eller tillsammans med någon kille (med en öl i handen) så tittade hon nästan hela tiden intresserat ut över dansgolvet.

 

Till sist kunde jag inte ignorera det längre, vill man dansa så ska man få det, oavsett var man står, hur man är klädd eller om man kan dansa eller ej! När det blev en lugn dans stegade jag fram och bjöd upp henne. Efter att vi dansat klart hade jag ingen aning vilka låtar som vi hade dansat till, jag visste bara att jag hade haft kvällens helt klart bästa dans! Det var följsamhet ”in absurdum” från hennes sida och jag hade nog inte genomfört dansen bättre om jag dansat själv… det hade bara sett mycket konstigare ut!

 

Det visade sig att hon var från Uppsala, på tillfälligt besök i Norrland. Hon hade inte vågat ta sig an vårt uppbjudningssystem, utan hon stod bara vid sitt barbord och… led! Givetvis ”förbarmade” jag mig över henne vid ytterligare två tillfällen under kvällen, och det visade sig att vår första dans inte var någon lyckträff, utan hon var exakt lika följsam de andra danserna.

 

När det var dags för extranummer frågade hon mig om jag buggade, men det finns gränser för hur långt jag går i mitt förbarmande! Så, för mitt eget bästa och allas säkerhet så svarade jag att jag inte kunde bugga. Jag gick sen för att se om Camilla ville åka eller om hon hittat någon att bugga den avslutande dansen med, och det hade hon. Jag gick då fram till scenen för att hämta ryggsäcken med mina ombyten, men blev då stoppad av min följsamma vän från baren. Hon frågade om jag skulle kunna tänka mig en snabb fox? Jag log med hela ansiktet när jag svarade… ”jag trodde aldrig du skulle fråga”.

 

Sen bar det av i en rasande fart över golvet… och jag testade det mesta, utan någon hänsyn till hennes klacklängd. Hur det hela slutade? Stackars Camilla vrickade foten när hon buggade medan min dans med ”Uppsala” var som de andra under kvällen… fulländad!

 

En sak har jag lärt mig under mina år på dansgolvet, guldklimpar kan man hitta nästan var som helst, det gäller bara att våga leta och tänja på gränserna.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Efter fredagskvällens besök på Furuparken i Östersund kan jag idag lägga till ännu ett dansställe till min redan ganska långa lista.

Zlips stod för musiken och de gjorde det mycket bra! Helt tramsfritt och Melissa sjunger som en gud… inna! Enda minuset för egen del var att Addicted to love var struken från spelschemat, men man kan inte få allt!

 

Gott om bekanta ansikten var det ont om men sådant gör bara en danskväll mer intressant. Jag dansade alla danser under kvällen men jag hade bara dansat med sju av kvällens partners någon gång tidigare. Resten var nya bekantskaper och jag fick faktiskt bjuda upp två gånger på damernas, på deras första uppbjudningsomgång, innan budskapet hade gått fram till tillräckligt många av tjejerna… Jag var där för att dansa!

 

Efter det behövde jag bara bjuda upp på herrarnas och inte ens det vid ett tillfälle! Sådana små ljuspunkter värmer en gammal mans hjärta oerhört!

 

Vad kan man säga om Furuparken då? Jo, det var en trevlig lokal, bra dansgolv, lite långt till vattnet för dem som ödslar tid till sådana oväsentligheter, trevlig och effektiv personal i såväl garderob som fik. Danspubliken var betydligt yngre än på Folkets hus och dessutom betydligt smidigare i trafiken på dansgolvet.

 

Är det bara ett bra band och inte fullbokat på L-E:s Danspensionat, så återkommer jag mycket gärna till Furuparken fler gånger, för det fanns många kvar som jag ville, men inte hann, dansa med innan kvällen var över.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

I lördags var jag, Therése och min svärfar på dans på Växjö Folkets park. Wahlströms skulle spela och redan innan vi åkte ner till Småland snurrade det en hel del tankar om danskvällen i mitt huvud. Bland annat hade Therése fått information i sin blogg om att nobbningsfaktorn var hög bland tjejerna som dansade i Växjö, speciellt de som hörde till dansklubben och de skulle enligt uppgift hålla sig till utrymmet till vänster om scenen.

 

I bilen på väg till dansen fick jag ännu mer att fundera och tänka på då vi började prata om att det skulle vara demokratisk dans där. Då konstaterade min svärfar lugnt, att ”där är det på sin höjd de desperata tjejerna/kvinnorna som bjuder upp”.

 

Väl framme kunde jag konstatera att det var ett väl tilltaget dansgolv med några spännande, lutande träpelare längst ytterkanten av golvet. Glidet var lite för bra för att jag skulle vara helt nöjd, men å andra sidan brukar det inte krävas så mycket fäste när Wahlströms spelar så jag lät det bero.

 

När dansen började hade det kommit en hel del folk, det var ganska blandat åldersmässigt, och det blev genast full fart på dansgolvet. Efter våra två obligatoriska så var det så dags att prova på den lokala dansbefolkningen.

 

Utan att gå in på några djupare analyser så kan jag säga att jag hade EN dålig dans på hela kvällen, några få som inte flöt riktigt bra och resten… hur kul som helst! Att jag dessutom sprang på en toppentjej från Värnamo som jag dansade med på Hudik-maran, och nu fick fyra härliga danser med, gjorde inte saken sämre.

 

Men hur var det sen med nobbandet och uppbjudandet? Jo… jag testade att bjuda upp på flera olika ställen i lokalen, och vid ett flertal tillfällen var jag framme vid scenen och bjöd upp. Speciellt en av de jag bjöd upp vid scenen var jag helt övertygad om att jag skulle bli nobbad av, men hon följde glatt med upp på golvet i en stilla foxtrot.

 

EN regelrätt nobbning fick jag dock utstå, av en ung mörk skönhet vars referensramar när det gällde danspartners var stort som ett nålsöga. Men så satt hon ganska mycket under kvällen också.

 

När det sen gällde den demokratiska dansen… så hade min svärfar SÅ rätt. Jag dansade alla danser utom en, jag kände mig iakttagen hela kvällen, fick glada leenden ute på dansgolvet från tjejer i par som jag dansade förbi, glada leenden när jag bjöd upp, leenden från tjejer som stod och tittade när jag svepte förbi… men blev jag uppbjuden?

 

Jag blev uppbjuden… EN gång! Ändå så gick jag många gånger snabbt ut till kanten och ställde mig… välkomnade alla som ville dansa, men varje gång slutade det med att jag fick söka upp någon tjej som stod och gungade i takt till musiken. Så ni kan sluta snacka om demokratisk dans… det är det som vi har här uppe… fast vi kallar det Herrarnas & Damernas.

 

Min svärfar, som hör hemma i det ”dansdistriktet” hade inte mycket bättre resultat än mig. Två nobbningar och tre uppbjudningar samlade han på sig under kvällen, så det kan inte bara ha berott på att jag var ny där.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen!"

En sak som jag värderar högt när jag ska på dans är att vara i tid innan dansen börjar. Därför kände jag lite oro igår när vi närmade oss Parken med bara några minuter tillgodo. Samtidigt hade jag dock vetskapen om Ö-viksbornas utgångsbeteende som lugnande motvikt, eftersom de sällan orkar ta sig iväg ut i nöjeslivet förrän framåt elvasnåret på kvällen.

 

Den teorin visade sig dock inte hålla på juldagen utan när vi svängde in på parkeringen möttes vi av en lång, svart, otäck ringlande kö från entrén. Kön var säkert närmare 40 meter lång och det tog ganska exakt 30 minuter att komma fram för att betala in sig.

 

Som ni kanske redan nu kan ana så hann vi inte i tid till första dansen? det var inte ens nära. Men trots den långa kön och den kaotiska garderoben, som vi undvek genom att jag sprang ut till bilen med jackorna, så var det inte mer än 10-12 par ute på dansgolvet när vi kom upp. Observera att jag inte skrev danspar? för om man hade räknat dansparen på golvet hade det blivit betydligt färre.

 

Efter att vi kommit in fortsatte det att välla in folk, i princip hela kvällen? dessvärre var det väldigt långt mellan de som kunde, och ville, dansa. Det var stökigt och knuffigt och krossade flaskor och utspilld öl överallt? och då syftar jag på området utanför dansgolvet. På dansgolvet var det också en del glas och fläckar av utspilld öl, men någon speciell trängsel kan man inte påstå att det var? snarare var det nästan lite väl stora utrymmen ibland så man rent blev andfådd på de snabbare låtarna.

 

Expanders hade ingen tacksam uppgift men jag tycker att de fixade den bra. Publiken var totalt oengagerad, till och med när de sa att, ?nu var det länge sen vi fick en riktig applåd? så var det på sin höjd 6-7 personer som reagerade. Å andra sidan var det nog inte så många fler än så som var nyktra där igår så?

 

I vanlig ordning dansade jag både med tjejer som brukar vara på dans? och den biten var ganska snabbt avklarad igår, och sen gav jag mig även på dem som definitivt INTE brukar vara på dans, åtminstone inte den typ av dans som jag gillar. Att stå på ett discogolv och vifta med handlederna så man inte blir svettig och undvika att ?lacken krackelerar? är inte mycket till dans i mina ögon.

 

Jag vet inte om jag bara hade en dålig kväll eller vad det var, men jag har nog aldrig blivit nobbad så ofta som jag blev igår efter paus. Men samtidigt har jag det med i beräkningen, bjuder man upp discobrudar som tycker att killar som dansar närmare än en armlängds avstånd från dem på discot är närgångna, kan det vara kämpigt att få med dem ut på en foxtrot.

 

Men friskt vågat, hälften vunnet? den typen av nobbning är då inget som sätter sig på självförtroendet. Hade det varit en vanlig danskväll med det resultatet som jag hade igår hade jag däremot aldrig gått på dans igen? någonsin!

 

?kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen!?

Efter dansen på Ersboda övernattade jag i Umeå och kunde därför pigg och utvilad påbörja den ca 14 mil långa färden hemåt. Väl hemma väntade i princip ett snabbt depåstopp, full tank (i magen), putsa vindrutan (duschen) och slutligen nya däck (rena kläder) innan det var dags att ge sig av igen. Denna gång med min kära fru vid min sida och nu med sikte på Östersund vilket ligger 25 mil från vårt hem.

 

Bandet för kvällen var Jannez och platsen Folkets hus i Östersund. Vi kom till ett dukat middagsbord hos L-E b&b och efter en mycket god måltid begav vi oss till dansen. Vi var där i god tid innan det började och jag träffade direkt en av mina danspinglor som jag brukar dansa med i Sundsvall, som också var där för första gången.

 

När Jannez äntrade scenen var det redan mycket folk och det fortsatte att välla in människor. Ganska snart blev det trångt på golvet och alla var inte helt smidiga utan armar och armbågar användes ganska flitigt på sina håll. Vi fick ingen exakt publiksiffra men någonstans mellan 8-900 personer var det enligt en vakt på stället. Han berättade även att det i vanliga fall på just denna dans med Jannez innan jul brukar vara upp till 1200 personer där! Så man ska väl inte klaga…

 

I myllret av människor, till största del helt okända dansare, var det i princip omöjligt att hitta den man sökte, utan man fick ta det som fanns i närområdet där man stannade. Jag hade väl en ”önskelista” på sex-sju tjejer som jag gärna hade dansat med men av dem lyckades jag få dansa med två.

 

Jag ska dock inte klaga eftersom jag fick dansa hela kvällen. Även om det var ett visst tjejöverskott så är det ingen garanti att man får dansa för det, men det fick jag. Jannez spelade i vanlig ordning bra och det smärtade mig många gånger att det inte fanns utrymme att dansa ordentligt på utan man fick mest inrikta sig på att undvika att krocka.

 

Efter dansen berättade vår sängupplåtare L-E att det oftast är lite stökigt på Folkets hus då det är en äldre publik där och att Furuparken var det moderna dansstället i stan. Men när Jannez kommer sluter alla upp och det blir knökfullt på Fh.

 

Sammanfattningsvis så var jag inte helt nöjd med kvällen, men jag gillade lokalen och golvet och skulle gärna testa en danskväll till, då det inte är lika extremt mycket folk. Även Furuparken finns med på önskelistan, förvisso var det svårt att avgöra följsamheten hos tjejerna då golvyta var en lyxvara, men i den mån det gick att bedöma vore det värt besväret.

 

Två helger, tre danser och två nya dansställen att lägga till på min lista… plus Junsele Fh som jag hade glömt att jag hade dansat på. Och vilka spelade där den gången? Jo… Jannez!

Sen en liten parentes, som jag egentligen inte vet om jag ska avslöja här. Men för första gången sen början av 80-talet så dansade jag gammaldans, och det gick ungefär som jag misstänkte. Hambon var en katastrof, Schottisen helt okej och snoa... vassegoa! 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen!”

Mycket ska man få vara med om innan dansskorna ställs på hyllan… exempelvis något så udda som nonstop-dans med paus! Det var precis vad alla vi på Ersboda Fh blev bjudna på när höstens sista danskväll avklarades i fredags.

 

För musiken stod Svänzons och Shake, de senare en fräsch och härlig nykomling i det, sen Boogarts avsked, allt tunnare urval av moderna band som står till buds. Gemensam nämnare för banden är att båda kommer från Sundsvallsområdet, skillnaden mellan dem var rutinen… men det märktes inte denna kväll. Det var en helgjuten insats av båda banden och jag njöt av varje stund på dansgolvet.

 

Den något oväntade pausen kom efter ca 3 timmars dans och varade i 15 minuter, vilket faktiskt var ganska lyckat eftersom att de flesta fikasugna redan hade hunnit klara av sin paus och kön till fikat blev därför ganska kort.

 

Apropå dansskor så var de en historia i sig själv. Efter besöket i Stockholm och Mälarsalen förra helgen så lyckades jag glömma mina dansskor hos min polare, vilket jag inte upptäckte förrän det var dags att ge sig av mot Umeå. Eftersom nöden inte har någon lag och jag inte har några reservskor (än), så blev det att kleta lite silvertejp under de grova sulorna på mina vanliga skor.

 

Jag var lite orolig att dansa i ”nya” skor i fem timmar, men fötterna klarade sig jättebra. Däremot kände jag av ena höften, men det berodde nog på att sulorna var hårdare och att de dessutom har en klack som gav en annan lutning på kroppen.

 

Hur som helst hade jag många härliga, roliga och mysiga danser under kvällen och det var med viss förvåning som jag mötte beskedet att det var dags för kvällens sista dans. Ibland är det svårt att förstå att fem timmar kan gå så snabbt.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Om man jobbar mellan 08.00 – 22.00 i två veckors tid, plus tillbringar helgen på en mässa i Stockholm, så blir det så här… man hinner inte skriva någon blogg! Mycket jobb, lite sömn och endast i mån av tid, mat… så har jag haft det de senaste veckorna. Men dansa har jag hunnit göra… och här kommer den första rapporten av tre.

 

Det kan bara finnas i Stockholm… man parkerar bilen, går in på en bakgård, öppnar dörren till något som liknar ett trapphus i en kontorsbyggnad, kliver in i hissen och åker upp till våning 7! När hissen öppnas så går man in genom ett par glasdörrar och innanför där breder ett stort dansgolv ut sig framför ens ögon. Får man uppleva det så har man garanterat hamnat på Mälarsalen.

 

När vi kom dit hann vi kika lite på lokaliteterna innan Zlips äntrade scenen och i vanlig ordning bjöd de på dansvänlig och medryckande musik. Av förkylningen, eller vad det nu var som Melissa hade drabbats av, märktes inget utan det var full satsning ända in i kaklet.

 

Min plan innan dansen om att bjuda upp på lugna och sen få dansa även den snabba dansen gick däremot i stöpet direkt, men det löste sig på ett oväntat sätt.

 

Jag kom nämligen direkt i otakt med uppbjudningarna och för att inte behöva stå bjöd jag upp på snabba låtar, ursäktade mig snabbt så snart jag fått ett jakande svar att jag dessvärre inte buggade, men att jag istället kunde bjuda på en snabb foxtrot. Döm om min förvåning då jag i 98 fall av 100 inte bara fick med mig damerna ut på golvet utan även en lugn dans efter den snabba foxen!

 

Jag dansade alla danser under kvällen utom en, vilket jag var mycket förvånad över, då jag hade förväntat mig att få stå en hel del på grund av min bugg-brist. Kul var även att jag träffade flera danstjejer som jag tidigare dansat med på både Ö-vik- och Hudik-maran.

 

Något som dock gjorde att kvällen fick en grå kant var att min danskamrat Camilla 23, som både tävlingsbuggar och jobbar som dansinstruktör, inte alls hade någon kul kväll på Mälarsalen.

 

Genomgående under kvällen var att när hon bjöd upp de duktiga buggkillarna blev hon nobbad, utom vid ett tillfälle, och istället fick hon stå, alternativt värja sig från lätt berusade äldre herrar, med andra ord herrar som var ännu äldre än mig… det vill säga mycket gamla.

 

Inte för att jag kan bedöma hennes buggfärdigheter till fullo, eftersom jag inte buggar själv, men så pass kan jag säga att killarna som tackade nej bet sig själva rejält där det gör som mest ont…

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men det blev en lite ovanlig danskväll för mig igår. Precis som när Blender spelade i Matfors i våras så kom det mycket folk till dansen även denna gång. En sak som jag inte upptäckte förrän ganska sent på kvällen, och då FÖR sent, var att det var överskott av män! Det ovanliga som jag råkade ut för var nämligen att jag stod en dans när det var herrarnas!

 

Senaste gången det hände var för lite drygt tre år sen på Hanssons loge, då jag totalt missade att det var herrarnas eftersom jag blivit uppbjuden dansen innan och då antog att det fortfarande var damernas. Då stod jag vid väggen och tyckte att tjejerna som stod runt omkring mig var lite ”uppnästa” som inte kom och bjöd upp mig, tills dansen efter då min kära fru frågade varför i hela friden jag hade stått när det var herrarnas? Ridå!

 

Igår var det snarare så att när jag upptäckte att det var jag som förväntades bjuda upp så var damerna helt enkelt slut! Jag såg inte heller någon kille som jag var riktigt sugen att dansa med så jag blev kvar vid väggen tills den dansen var slut. Sen tänkte jag vara lite mer alert dansen efter, men då blev jag uppbjuden istället!

 

När det är mycket folk i Matfors, då är det ingen risk att man behöver frysa. Fläktarna gick på maxfart igår, men man kände knappt av dem. Lasse i Blender uppmärksammade även han att det var varmt där, (fast att han bara sitter stilla hela tiden *ler*) och bestämde därför att de skulle ta två kortare pauser istället för en lång. Ett mycket vist beslut av den gode Lars, annars hade det nog blivit oliiidligt varmt där inne innan ordinarie paustid.

 

Jag hade en mycket trevlig kväll med många roliga danser. Men som jag skrivit tidigare om Matfors har det en tendens att bli lite stökigt under kvällens gång då pubbesökarna söker sig en trappa ner och vill dansa istället för att hänga vid bardisken.

 

Men av mitt knä att döma (se min föregående blogg) så dansade jag enbart med mycket duktiga tjejer igår. Inte ett klick hördes från knäet på hela kvällen, vilket måste vara ett gott betyg till mina danspartners… eller så var det kombinationen av en vilokväll efter Avenydansen och ett golv med glid som höll klicken borta.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”