Norrlandsfoxxen

Det börjar bli tradition det här, tre dansrapporter på samma dag. Men man kan inte hinna allt och måste jag prioritera så väljer jag att dansa före att blogga... :)

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Igår skulle jag jobba lite på dagen och sen slappa hemma framför dumburken efter två trevliga danskvällar, men så blev det inte alls. Inte kom jag iväg ner på jobbet och när LEJon vid lunchen nämner att han, efter att han kommit hem till Östersund, ska dansa till Expanders där, så var Therése snabb att föreslå att jag kanske också skulle passa på att åka dit.

Jag kan vara ganska svårövertalad i många situationer, men gäller det dans så är motståndskraften oftast som bortblåst och så var det även igår. Några timmar efter att LEJon begivit sig hemåt sadlade jag min ädla springare för att ta mig de 26 milen till dansen i Östersund. När vår herre plockade ihop beståndsdelarna som så småningom skulle bli jag utrustade han mig en tung gasfot, något som jag tackat honom för mer än en gång, så även igår då jag i vanlig tidsoptimist-anda var lite snäv i mina beräkningar.

Väl framme på dansen kunde vi konstatera att forumet i Vemdalen nog lockat bort en hel del dansare, men det fanns i alla fall mer än tillräckligt för att hinna med på en hel kväll. För egen del kunde jag direkt se att det skulle bli en tuff kväll då jag bara kände igen/hade dansat med tre av tjejerna som fanns i lokalen.

Men jag har en taktik för denna typ av situationer som brukar fungera. Jag bjöd helt enkelt upp olika tjejer hela tiden, såg till att hålla mig över hela åldersspannet så alla skulle kunna se att jag verkligen VILLE dansa, oavsett ålder eller kön. Resultatet blev två missade danser, båda före paus, och efter paus flyttades uppbjudningarna från väggen till golvet, dvs jag behövde inte gå och ställa mig och vänta på att bli uppbjuden utan de "högg" direkt innan någon annan hann före.

Sen var det ett band där som spelade... helt underbart! Jag har inte dansat till Expanders sen i december när de var på Parken här i Ö-vik och innan det var det i augusti på Käcktjärn utanför Piteå och redan då förundrades jag över den förändring som bandet genomgått. Vilken energi de har fått, vilket engagemang, vilken underbar men samtidigt i dansbandssammanhang väldigt udda repertoar! Blues-rock, riktigt tung-gung när det är som bäst, Micke Rickfors "Vingar", i sista dansen kom Dire Straits "brothers in arms" med ett gitarrsolo som skulle få Mark Knopfler att le ända upp till örsnibbarna. Behöver jag sen berätta att deras version av "the worrying kind" svängde?

Jag vill bara gratulera de arrangörer som bokat Expanders i vår och sommar och de som tar chansen och åker till danserna där de spelar.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"