Norrlandsfoxxen

Jag är inte säker men jag tror att fredagens spelning på Ersboda folkets hus var Highlights tredje någonsin, men skillnaden var avsevärd jämfört med de andra två gångerna, åtminstone publikmässigt. Från att ha varit ett band som ingen hade hört talas om uppe i Västerbotten (med publiktillströmning därefter) så har de på knappa två år förvandlats till ett mycket populärt och publikdragande band.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om kvällen, det var en sån där kväll när superlativen inte riktigt räcker till. Musiken, golvet, brudarna... ja, allt var perfekt. Det enda jag ångrade var att jag inte tog med mig min dansmaretröja som jag tryckt texten "Så mycket brudar, så lite tid!" på, för så var det faktiskt!

Om jag ska hitta något negativt så måste det bli att vi för första gången någonsin inte hade möjlighet att sova över i Umeå. Givetvis infaller det på en fredag då jag dansat på Aveny kvällen innan (och inte heller sovit över där nere) vilket resulterade i att jag inte vågade köra hela vägen hem utan fick överräcka ratten till min kära fru när vi hunnit ungefär halvvägs.

Att jag valde att göra det var nog ett klokt val för jag minns överhuvudtaget ingenting från det jag satte mig i passagerarsätet tills vi svängde in på gården här hemma!

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

I torsdags åkte jag ner till Sundsvall för att dansa till Perikles. För att vara en Aveny-dans hade jag förhållandevis höga förväntningar eftersom det var riktigt bra förra gången Perikles spelade där.

Det blev en mycket bra kväll denna gång med, även om det inte var lika mycket dansfolk som jag förväntat mig, men de som var där räckte gott och väl till mig. När jag skulle åka hem fick jag höra i garderoben att med matgästerna inräknade hade 540 personer löst in sig under kvällen... helt otroligt för en torsdagskväll mitt i veckan!

Om det är någon som händelsevis har hört The Arks senaste hit, The worrying kind, så vet ni att det är en låt med ett härligt gung i. Den fick jag inte bara dansa till en gång utan två gånger under kvällen i en helskön Perikles-version.

Det som jag tycker är så bra med Perikles är att de i de flesta fall gör sina versioner väldigt lika originalen och dessutom verkar de i de flesta fall ha en musiksmak som sammanfaller med min. Tar man en svängig låt som The worrying kind och gör om den så det låter dansband, då kan man lika gärna låta bli.

Jag dansade nästan hela kvällen, men då jag inte lyckades uppbringa någonstans att övernatta (trots att jag hade madrassen med mig!) så avvek jag när det var två danser kvar av kvällen. Jag visste att jag skulle få drygt tre timmars sömn innan det var dags att gå till jobbet och att jag dessutom hade minst en danskväll till att orka med. Och mer om den kvällen kommer i morgondagens blogg.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Bättre sent än aldrig, så här kommer rapporten från fredagens dans i Umeå.

Det var Blender som spelade och från början av kvällen hade de tydligen problem med tekniken, bland annat så hörde inte Maria sig själv. (Jag har aldrig förstått varför de ska höra sig själva, räcker det inte att vi som dansar gör det?) Men jag tror de fixade felet, jag märkte åtminstone inget som tydde på problem senare under kvällen. Vi fick dessutom dansa till flera av låtarna från nya cd:n och det både lät bra och gick bra att dansa till.

Jämfört med dansen på Äpplet för två veckor sedan, när Zlips spelade, var det stor skillnad och det till det bättre. Mycket tack vare att det inte var någon stor personalfest inbokad vilket gjorde att antalet slipsnissar var mer begränsat och golvet mycket trevligare att färdas runt på.

Liksom när Zlips spelade var många "ersboda-dansare" på plats vilket var väldigt trevligt. Jag hade dessutom ett mycket spännande återseende, min kursledare från "Våga stuffa"-kursen som jag gick vintern 1980-81, Gun Lindgren, var på Äpplet med sin make och jag stegade kaxigt fram och bjöd upp henne till en dans.

Jag berättade om mitt kursdeltagande innan vi började dansa och efter första låten, när hennes mungipor nästan försvann in i öronen, lade jag till att, "Jag har inte behövt gå någon fler kurs efter det"! Inte för att hon sa något rakt ut, men jag tror faktiskt att jag fick godkänt av henne.

Jag utvecklade även en liten plan under fredagskvällen, men jag tog mig aldrig för att sätta den i verket. Fredagen var nämligen min och Therése bröllopsdag, och jag funderade på att be Lasse att uppmärksamma oss från scenen, något i den här stilen: "Sen ska vi ta och gratulera Therése och Örjan som firar sin femte bröllopsdag idag. Tyvärr kunde inte Therése komma, men Örjan hälsar att han har väldigt trevligt här ikväll". :)

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Denna månad har inte mitt dansschema fått ligga ostört. Först blev det en oplanerad bonusdans på Äpplet i Umeå i början av månaden och nu blir det en ändring i helgen som kommer också. Ursprungsplanen var sådan att jag skulle åka ner till Sundsvall på lördagskvällen för att dansa nonstop till Blender och Wahlströms på Bergeforsparken.

Gissa då vad min kära... hon jag delar morgontidning med, i lönndom har planerat för lördagen? Jo, hon har fixat hundvakt så att vi kan åka ner till IKEA, som ligger i just Sundsvall, för att shoppa lite grejor till det blivande barnrummet!

Till saken hör att det är ca 16 mil enkel väg till IKEA i Sundsvall som är vår närmaste IKEA-butik. Sen är vi dessutom tvungna att åka hem och hämta vår hund innan jag, om jag skulle ha följt den ursprungliga planen, gjort mig klar för att åka de 16 milen TILLBAKA till Sundsvall, för andra gången samma dag!

Nog för att jag gillar att köra bil, och nog för att jag är ganska galen när det gäller dans... men någon dubbelfärd till Sundsvall blir det inte på lördag! Istället åker jag till Umeå på fredag och dansar till Blender på Äpplet. Det blir inte samma sak men det blir dans i alla fall.

Resten av månaden verkar det dock som att schemat ska hålla. Perikles på Aveny på torsdag nästa vecka är given, Highlights på Ersboda dagen efter likaså. Titanix på Parken här i Ö-vik på lördag är mer tveksam eftersom det är s.k. dubbelpub då, det vill säga lönehelg och 99% partyfolk och 1 % som är där för att dansa.

Sista helgen i mars lutar det åt en dubbel-Blender, men några detaljer återstår fortfarande innan jag kan ge klartecken till såväl Furuparken i Östersund som Matfors utanför Sundsvall.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Det är sällan att jag använder order kaotiskt när jag skriver om danser som jag varit på, men nu är det dags!

Igår skulle Date spela på Parken här i Ö-vik, men det var inte hela Date som dök upp eftersom deras kapellmästare Jan hade svikit dem och följt med sin fru Marie till Stockholm, bara för att hon skulle sjunga i Globen!

Förvisso hade de en stand-in för honom... på bas, men INTE när det gällde snacket mellan låtarna, spelordningen på låtarna, ordningen på damernas och herrarnas, stämmor i sångerna osv. Om man sen kastar in ett brunnet slutsteg, en krånglande "klaviatur-spelare" och dessutom ett skyltbyte till herrarnas dans mitt i en pågående dans, (efter första låten) så kan ni kanske ana varför jag använder ordet kaotiskt!

MEN, trots ovanstående så tyckte jag att killarna gjorde sitt bästa utifrån förutsättningarna och verkligen försökte bjuda på en bra danskväll. Att de tappade lite fokus på dansen efter att slutsteget brann kan man förstå, eftersom inte allt fungerade som det skulle efter det. Bland annat så drabbades tydligen elgitarren så att den efter haveriet bara hade två olika sound att välja mellan.

En annan sak som var lite trist, men som bandet inte kunde rå för, var att det inte kom speciellt mycket folk till Parken igår. Det var förvisso inte lite folk, men det hade kunnat vara mycket mer. Kanske är det så att kategorin video-ägare är underrepresenterade bland dansfolk? :)

Jag hade i alla fall en riktigt trevlig kväll med många roliga danser. Jag vill verkligen understryka att trots att allt inte klaffade för Date så förflöt kvällen i stort som en vanlig danskväll, förutom en oplanerad paus när slutsteget brann, och jag hade inte velat vara utan kvällen för allt smör i Småland.

Om man betänker Jans roll i bandet och överför samma situation till något annat band, exempelvis Blender... Plocka bort Lasse för en kväll, sätt dit en "vanlig" trummis och låt någon annan i bandet hålla i allt... Då behöver det förmodligen inte brinna några slutsteg för att kvällen inte ska bli exakt som man förväntar sig.

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

Vad är egentligen viktigast när man dansar? Är det danspartnern eller musiken? Och är det olika för killar och tjejer?

Jag började fundera över denna fråga för några dagar sedan. För mig har alltid orkestrarna varit viktiga, eftersom jag till stor del dansar till melodin och inte bara takten. Därför kan jag inte dansa lika engagerat till en låt som jag aldrig hört som till en låt som jag känner till. Tycker jag dessutom att det är en bra låt så blir engagemanget ännu större.

I min värld är dansen ett sätt för oss killar att visa för våra danspartners hur vi upplever musiken. I och med det dyker då frågan upp... vilken betydelse har musiken för tjejerna? I princip borde en dansant och engagerad Thorleif-fan kunna bjuda på en lika medryckande upplevelse till en Thorleif-låt som en engagerad Perikles-fan till någon av Perikles låtar, även om musikstilarna skiljer sig avsevärt från varandra.

Om man sen ser till danspartnerns betydelse i dansen så kan jag väl börja med att säga att jag definitivt inte vill vara utan henne. Att dansa med en följsam tjej, där man inte längre tänker på turer eller steg utan kroppen bara övergår i ett tranceliknande läge och följer musiken av sig själv är givetvis en mycket angenäm upplevelse.

MEN, som Tony Irwing skulle ha sagt, hur följsam hon än är så dansar åtminstone inte jag mer engagerat än musiken ger mig möjlighet till. Samtidigt kan givetvis en inte fullt så följsam danspartner hämma själva engagemanget i dansen, men jag tror ändå att jag får sätta musiken, låtvalet på första plats, eftersom man ändå kan ha känsla i dansen om man gillar/kan låten, även om den inte blir lika avancerad, snabb eller mjuk som man önskat.

Vad och hur tycker du? Och du som är tjej, spelar musiken egentligen så stor roll för din dans?

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"