Norrlandsfoxxen

Jag har verkligen försökt, men i dagsläget kan jag inte lägga något slutgiltigt dansschema för januari månad. Som ni ser här nedanför så har jag några helger att reda ut och jag kommer att korrigera listan så snart jag vet vilken dans som blir aktuell för varje tillfälle.

Skelleftehamn, som var inplanerad 29/12 men ströks på grund av en plötsligt påkommen Smålandsresa, har nu ersatts med Växjö Fp och Wahlströms den 30/12.

070105 Fredag:
Furuparken Östersund:                             Zlips

070106 Lördag:
Härnö Dans Härnösand:                                  Casanovas

070112 Fredag:
Ersboda FH Umeå:                             Shake

070113 Lördag:
Skellefteå FP:                                 Highlights

070118 Torsdag:
Aveny Sundsvall:                            Blender

070120 Lördag:
Sundsvall Fp:                       Shake

070126 Fredag:
Ersboda FH Umeå:                              Zlips

En sak som jag värderar högt när jag ska på dans är att vara i tid innan dansen börjar. Därför kände jag lite oro igår när vi närmade oss Parken med bara några minuter tillgodo. Samtidigt hade jag dock vetskapen om Ö-viksbornas utgångsbeteende som lugnande motvikt, eftersom de sällan orkar ta sig iväg ut i nöjeslivet förrän framåt elvasnåret på kvällen.

 

Den teorin visade sig dock inte hålla på juldagen utan när vi svängde in på parkeringen möttes vi av en lång, svart, otäck ringlande kö från entrén. Kön var säkert närmare 40 meter lång och det tog ganska exakt 30 minuter att komma fram för att betala in sig.

 

Som ni kanske redan nu kan ana så hann vi inte i tid till första dansen? det var inte ens nära. Men trots den långa kön och den kaotiska garderoben, som vi undvek genom att jag sprang ut till bilen med jackorna, så var det inte mer än 10-12 par ute på dansgolvet när vi kom upp. Observera att jag inte skrev danspar? för om man hade räknat dansparen på golvet hade det blivit betydligt färre.

 

Efter att vi kommit in fortsatte det att välla in folk, i princip hela kvällen? dessvärre var det väldigt långt mellan de som kunde, och ville, dansa. Det var stökigt och knuffigt och krossade flaskor och utspilld öl överallt? och då syftar jag på området utanför dansgolvet. På dansgolvet var det också en del glas och fläckar av utspilld öl, men någon speciell trängsel kan man inte påstå att det var? snarare var det nästan lite väl stora utrymmen ibland så man rent blev andfådd på de snabbare låtarna.

 

Expanders hade ingen tacksam uppgift men jag tycker att de fixade den bra. Publiken var totalt oengagerad, till och med när de sa att, ?nu var det länge sen vi fick en riktig applåd? så var det på sin höjd 6-7 personer som reagerade. Å andra sidan var det nog inte så många fler än så som var nyktra där igår så?

 

I vanlig ordning dansade jag både med tjejer som brukar vara på dans? och den biten var ganska snabbt avklarad igår, och sen gav jag mig även på dem som definitivt INTE brukar vara på dans, åtminstone inte den typ av dans som jag gillar. Att stå på ett discogolv och vifta med handlederna så man inte blir svettig och undvika att ?lacken krackelerar? är inte mycket till dans i mina ögon.

 

Jag vet inte om jag bara hade en dålig kväll eller vad det var, men jag har nog aldrig blivit nobbad så ofta som jag blev igår efter paus. Men samtidigt har jag det med i beräkningen, bjuder man upp discobrudar som tycker att killar som dansar närmare än en armlängds avstånd från dem på discot är närgångna, kan det vara kämpigt att få med dem ut på en foxtrot.

 

Men friskt vågat, hälften vunnet? den typen av nobbning är då inget som sätter sig på självförtroendet. Hade det varit en vanlig danskväll med det resultatet som jag hade igår hade jag däremot aldrig gått på dans igen? någonsin!

 

?kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen!?

Efter dansen på Ersboda övernattade jag i Umeå och kunde därför pigg och utvilad påbörja den ca 14 mil långa färden hemåt. Väl hemma väntade i princip ett snabbt depåstopp, full tank (i magen), putsa vindrutan (duschen) och slutligen nya däck (rena kläder) innan det var dags att ge sig av igen. Denna gång med min kära fru vid min sida och nu med sikte på Östersund vilket ligger 25 mil från vårt hem.

 

Bandet för kvällen var Jannez och platsen Folkets hus i Östersund. Vi kom till ett dukat middagsbord hos L-E b&b och efter en mycket god måltid begav vi oss till dansen. Vi var där i god tid innan det började och jag träffade direkt en av mina danspinglor som jag brukar dansa med i Sundsvall, som också var där för första gången.

 

När Jannez äntrade scenen var det redan mycket folk och det fortsatte att välla in människor. Ganska snart blev det trångt på golvet och alla var inte helt smidiga utan armar och armbågar användes ganska flitigt på sina håll. Vi fick ingen exakt publiksiffra men någonstans mellan 8-900 personer var det enligt en vakt på stället. Han berättade även att det i vanliga fall på just denna dans med Jannez innan jul brukar vara upp till 1200 personer där! Så man ska väl inte klaga…

 

I myllret av människor, till största del helt okända dansare, var det i princip omöjligt att hitta den man sökte, utan man fick ta det som fanns i närområdet där man stannade. Jag hade väl en ”önskelista” på sex-sju tjejer som jag gärna hade dansat med men av dem lyckades jag få dansa med två.

 

Jag ska dock inte klaga eftersom jag fick dansa hela kvällen. Även om det var ett visst tjejöverskott så är det ingen garanti att man får dansa för det, men det fick jag. Jannez spelade i vanlig ordning bra och det smärtade mig många gånger att det inte fanns utrymme att dansa ordentligt på utan man fick mest inrikta sig på att undvika att krocka.

 

Efter dansen berättade vår sängupplåtare L-E att det oftast är lite stökigt på Folkets hus då det är en äldre publik där och att Furuparken var det moderna dansstället i stan. Men när Jannez kommer sluter alla upp och det blir knökfullt på Fh.

 

Sammanfattningsvis så var jag inte helt nöjd med kvällen, men jag gillade lokalen och golvet och skulle gärna testa en danskväll till, då det inte är lika extremt mycket folk. Även Furuparken finns med på önskelistan, förvisso var det svårt att avgöra följsamheten hos tjejerna då golvyta var en lyxvara, men i den mån det gick att bedöma vore det värt besväret.

 

Två helger, tre danser och två nya dansställen att lägga till på min lista… plus Junsele Fh som jag hade glömt att jag hade dansat på. Och vilka spelade där den gången? Jo… Jannez!

Sen en liten parentes, som jag egentligen inte vet om jag ska avslöja här. Men för första gången sen början av 80-talet så dansade jag gammaldans, och det gick ungefär som jag misstänkte. Hambon var en katastrof, Schottisen helt okej och snoa... vassegoa! 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen!”

Mycket ska man få vara med om innan dansskorna ställs på hyllan… exempelvis något så udda som nonstop-dans med paus! Det var precis vad alla vi på Ersboda Fh blev bjudna på när höstens sista danskväll avklarades i fredags.

 

För musiken stod Svänzons och Shake, de senare en fräsch och härlig nykomling i det, sen Boogarts avsked, allt tunnare urval av moderna band som står till buds. Gemensam nämnare för banden är att båda kommer från Sundsvallsområdet, skillnaden mellan dem var rutinen… men det märktes inte denna kväll. Det var en helgjuten insats av båda banden och jag njöt av varje stund på dansgolvet.

 

Den något oväntade pausen kom efter ca 3 timmars dans och varade i 15 minuter, vilket faktiskt var ganska lyckat eftersom att de flesta fikasugna redan hade hunnit klara av sin paus och kön till fikat blev därför ganska kort.

 

Apropå dansskor så var de en historia i sig själv. Efter besöket i Stockholm och Mälarsalen förra helgen så lyckades jag glömma mina dansskor hos min polare, vilket jag inte upptäckte förrän det var dags att ge sig av mot Umeå. Eftersom nöden inte har någon lag och jag inte har några reservskor (än), så blev det att kleta lite silvertejp under de grova sulorna på mina vanliga skor.

 

Jag var lite orolig att dansa i ”nya” skor i fem timmar, men fötterna klarade sig jättebra. Däremot kände jag av ena höften, men det berodde nog på att sulorna var hårdare och att de dessutom har en klack som gav en annan lutning på kroppen.

 

Hur som helst hade jag många härliga, roliga och mysiga danser under kvällen och det var med viss förvåning som jag mötte beskedet att det var dags för kvällens sista dans. Ibland är det svårt att förstå att fem timmar kan gå så snabbt.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Om man jobbar mellan 08.00 – 22.00 i två veckors tid, plus tillbringar helgen på en mässa i Stockholm, så blir det så här… man hinner inte skriva någon blogg! Mycket jobb, lite sömn och endast i mån av tid, mat… så har jag haft det de senaste veckorna. Men dansa har jag hunnit göra… och här kommer den första rapporten av tre.

 

Det kan bara finnas i Stockholm… man parkerar bilen, går in på en bakgård, öppnar dörren till något som liknar ett trapphus i en kontorsbyggnad, kliver in i hissen och åker upp till våning 7! När hissen öppnas så går man in genom ett par glasdörrar och innanför där breder ett stort dansgolv ut sig framför ens ögon. Får man uppleva det så har man garanterat hamnat på Mälarsalen.

 

När vi kom dit hann vi kika lite på lokaliteterna innan Zlips äntrade scenen och i vanlig ordning bjöd de på dansvänlig och medryckande musik. Av förkylningen, eller vad det nu var som Melissa hade drabbats av, märktes inget utan det var full satsning ända in i kaklet.

 

Min plan innan dansen om att bjuda upp på lugna och sen få dansa även den snabba dansen gick däremot i stöpet direkt, men det löste sig på ett oväntat sätt.

 

Jag kom nämligen direkt i otakt med uppbjudningarna och för att inte behöva stå bjöd jag upp på snabba låtar, ursäktade mig snabbt så snart jag fått ett jakande svar att jag dessvärre inte buggade, men att jag istället kunde bjuda på en snabb foxtrot. Döm om min förvåning då jag i 98 fall av 100 inte bara fick med mig damerna ut på golvet utan även en lugn dans efter den snabba foxen!

 

Jag dansade alla danser under kvällen utom en, vilket jag var mycket förvånad över, då jag hade förväntat mig att få stå en hel del på grund av min bugg-brist. Kul var även att jag träffade flera danstjejer som jag tidigare dansat med på både Ö-vik- och Hudik-maran.

 

Något som dock gjorde att kvällen fick en grå kant var att min danskamrat Camilla 23, som både tävlingsbuggar och jobbar som dansinstruktör, inte alls hade någon kul kväll på Mälarsalen.

 

Genomgående under kvällen var att när hon bjöd upp de duktiga buggkillarna blev hon nobbad, utom vid ett tillfälle, och istället fick hon stå, alternativt värja sig från lätt berusade äldre herrar, med andra ord herrar som var ännu äldre än mig… det vill säga mycket gamla.

 

Inte för att jag kan bedöma hennes buggfärdigheter till fullo, eftersom jag inte buggar själv, men så pass kan jag säga att killarna som tackade nej bet sig själva rejält där det gör som mest ont…

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"

På fredag är det dags för dans igen och efter den kvällen kan jag lägga till ännu ett dansställe på min lista. Mälarsalen i Stockholm är platsen för dansen och Zlips är bandet som jag hoppas har tänkt spela där... och då.

 

Att dansa på ett nytt ställe med i stort sett okända dansmänniskor är inget som jag ser som ett problem utan mer som en utmaning. När det dessutom är demokratisk dans så är det i princip bara upp till mig själv hur mycket jag får dansa. Om det varit damernas och herrarnas hade utmaningen varit betydligt svårare, för då måste man ”synas” för att fånga damernas intresse och på så sätt bli uppbjuden.

 

Största problemet på fredag torde bli att komma i takt. Det jag syftar på då är INTE själva takten i musiken utan i danserna. Eftersom jag inte buggar är jag något återhållsam med att bjuda upp till snabba låtar. Men lösningen på det problemet är att utnyttja de lokala ”reglerna” till sin egen fördel.

 

Det verkar vara praxis att man dansar två danser i rad i området nedanför gränsen till Norrland. Man dansar en bugg och om partnern inte är alltför bångstyrig så tar man en foxtrot när man ändå är på G… eller vice versa. Och det är DEN takten som jag måste hitta… att hela tiden bjuda upp på en lugn dans och då dansa så bra att min partner kan tänka sig att testa en snabb foxtrot i brist på bugg.

 

Hur det går återstår att se, men det har funkat i de flesta fall tidigare när jag slitit sulor söder om Dalälven. Sen kan man vara lite mer… framåt när man åker på ett ställe där man förmodligen inte kommer att dansa på förrän tidigast samma tid nästa år. Är det någon som har åsikter så hinner de förmodligen glömma det innan vårt nästa möte.

 

Nu ska jag väl inte vara helt säker på det, julhelgen 2003 tillbringade vi i mörkaste Småland och då dansade vi till Casanovas på Parkhallen i Tranås. Julhelgen 2005 var vi åter på dans på samma ställe (och samma band!) och under kvällens lopp, från olika personer givetvis, fick såväl jag som min kära fru höra att ”visst dansade vi med varandra här för två år sedan?”

 

En sådan gång ställer man sig frågan, vad består längst? Ett gott eller ett dåligt intryck?

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men det blev en lite ovanlig danskväll för mig igår. Precis som när Blender spelade i Matfors i våras så kom det mycket folk till dansen även denna gång. En sak som jag inte upptäckte förrän ganska sent på kvällen, och då FÖR sent, var att det var överskott av män! Det ovanliga som jag råkade ut för var nämligen att jag stod en dans när det var herrarnas!

 

Senaste gången det hände var för lite drygt tre år sen på Hanssons loge, då jag totalt missade att det var herrarnas eftersom jag blivit uppbjuden dansen innan och då antog att det fortfarande var damernas. Då stod jag vid väggen och tyckte att tjejerna som stod runt omkring mig var lite ”uppnästa” som inte kom och bjöd upp mig, tills dansen efter då min kära fru frågade varför i hela friden jag hade stått när det var herrarnas? Ridå!

 

Igår var det snarare så att när jag upptäckte att det var jag som förväntades bjuda upp så var damerna helt enkelt slut! Jag såg inte heller någon kille som jag var riktigt sugen att dansa med så jag blev kvar vid väggen tills den dansen var slut. Sen tänkte jag vara lite mer alert dansen efter, men då blev jag uppbjuden istället!

 

När det är mycket folk i Matfors, då är det ingen risk att man behöver frysa. Fläktarna gick på maxfart igår, men man kände knappt av dem. Lasse i Blender uppmärksammade även han att det var varmt där, (fast att han bara sitter stilla hela tiden *ler*) och bestämde därför att de skulle ta två kortare pauser istället för en lång. Ett mycket vist beslut av den gode Lars, annars hade det nog blivit oliiidligt varmt där inne innan ordinarie paustid.

 

Jag hade en mycket trevlig kväll med många roliga danser. Men som jag skrivit tidigare om Matfors har det en tendens att bli lite stökigt under kvällens gång då pubbesökarna söker sig en trappa ner och vill dansa istället för att hänga vid bardisken.

 

Men av mitt knä att döma (se min föregående blogg) så dansade jag enbart med mycket duktiga tjejer igår. Inte ett klick hördes från knäet på hela kvällen, vilket måste vara ett gott betyg till mina danspartners… eller så var det kombinationen av en vilokväll efter Avenydansen och ett golv med glid som höll klicken borta.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”

Det finns flera likheter mellan Aveny i Sundsvall och Äpplet i Umeå. Det är krogmiljö i båda fallen, det är ganska små dansgolv och den här årstiden, julbord och personalfester i parti och minut. Men ändå är det stor skillnad.

 

Igår var det dukat julbord för 130 personer på Aveny och matgästerna hade underhållning i form av Ständut blakk” (vilket är norrländska och betyder ”ständig pank”) I Umeå var det 250 personer och en sång- och dansgrupp som uppträdde. Så långt var mycket likt mellan de två ställena, men när dansen tog sin början upphörde likheterna omedelbart.

 

Jag kan inte exakt sätta fingret på VAD det är som gör Aveny så mycket bättre, men jag tror att det är en kombination av att det är bättre dansare/mer dansfolk där och att ”kavajerna” först sitter och tittar på dem som dansar och då kanske snappar upp ett och annat innan de själva vågar sig upp på golvet.

 

Jag hade i alla fall en mycket trevlig kväll igår och fick många bra danser. Mitt högra knä vill dock fortfarande göra ont och ”klicka” emellanåt, men jag upptäckte igår att det bara var när jag dansade med partners som inte var helt följsamma som det klickade.

 

Jag får trösta mig med att det inte är alla som har en dansstilsbedömare inbyggd i kroppen. ”Din följsamhet får en sjua på en tiogradig skala, mitt knä klickade bara tre gånger under vår dans”

 

Blender levererade i vanlig ordning, jag vet inte hur de bär sig åt men de verkar aldrig ha en dålig kväll oavsett var de spelar.

 

I kväll vilar jag knäet men i morgon ska jag klicka runt på dansgolvet i Matfors där Blender spelar. Rapport från den dansen kommer i en blogg nära dig på söndag.

 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”