Norrlandsfoxxen

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men det blev en lite ovanlig danskväll för mig igår. Precis som när Blender spelade i Matfors i våras så kom det mycket folk till dansen även denna gång. En sak som jag inte upptäckte förrän ganska sent på kvällen, och då FÖR sent, var att det var överskott av män! Det ovanliga som jag råkade ut för var nämligen att jag stod en dans när det var herrarnas!

Senaste gången det hände var för lite drygt tre år sen på Hanssons loge, då jag totalt missade att det var herrarnas eftersom jag blivit uppbjuden dansen innan och då antog att det fortfarande var damernas. Då stod jag vid väggen och tyckte att tjejerna som stod runt omkring mig var lite ”uppnästa” som inte kom och bjöd upp mig, tills dansen efter då min kära fru frågade varför i hela friden jag hade stått när det var herrarnas? Ridå!

Igår var det snarare så att när jag upptäckte att det var jag som förväntades bjuda upp så var damerna helt enkelt slut! Jag såg inte heller någon kille som jag var riktigt sugen att dansa med så jag blev kvar vid väggen tills den dansen var slut. Sen tänkte jag vara lite mer alert dansen efter, men då blev jag uppbjuden istället!

När det är mycket folk i Matfors, då är det ingen risk att man behöver frysa. Fläktarna gick på maxfart igår, men man kände knappt av dem. Lasse i Blender uppmärksammade även han att det var varmt där, (fast att han bara sitter stilla hela tiden *ler*) och bestämde därför att de skulle ta två kortare pauser istället för en lång. Ett mycket vist beslut av den gode Lars, annars hade det nog blivit oliiidligt varmt där inne innan ordinarie paustid.

Jag hade en mycket trevlig kväll med många roliga danser. Men som jag skrivit tidigare om Matfors har det en tendens att bli lite stökigt under kvällens gång då pubbesökarna söker sig en trappa ner och vill dansa istället för att hänga vid bardisken.

Men av mitt knä att döma (se min föregående blogg) så dansade jag enbart med mycket duktiga tjejer igår. Inte ett klick hördes från knäet på hela kvällen, vilket måste vara ett gott betyg till mina danspartners… eller så var det kombinationen av en vilokväll efter Avenydansen och ett golv med glid som höll klicken borta.

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”