Norrlandsfoxxen

Så var det väl hög tid att avlämna en rapport från dansmaran här i Ö-vik. Det är dock inte lätt att sortera ut några enstaka intryck från 16 timmars dans, men jag ska i alla fall försöka åskådliggöra en del av det som pågick på Parken i helgen.

Om vi börjar med musiken, så hade Parken i mitt tycke lyckats dra ihop det jämnaste ”startfältet” på många år. Date, Blender, Perikles och Zlips var givetvis säkra kort, men Scotts var en helt ny bekantskap för mig och de gick rakt in bland mina favoriter. Speciellt deras lugna låtar tilltalade mig och jag hade många mysiga danser när de stod på scenen.

Casanovas dansade jag till för en knapp månad sen och jag kände lite oro inför deras medverkan, men de ”mognaste” låtarna från den kvällen var borta och hade ersatts med andra låtar som var mer anpassade till den åldersgrupp som dominerade på dansmaran.

Om man sen ser till danspubliken så var det många bekanta ansikten som saknades, samtidigt som många nya ansikten sökt sig dit. Jag har inte hört någon publiksiffra, men jag tyckte att det i stort kändes som en vanlig mara, lämpligt med folk på fredag och lite stökigare (mer folk) på lördag.

För mig personligen blev det två helt olika kvällar, där fredagen innehöll allt som en dansmara ska innehålla, medan lördagen var mer avslagen av flera olika orsaker. Jag har dock lärt min läxa nu och kommer inte att göra om samma misstag någon fler gång.

När vi kom till Parken på fredagskvällen var jag laddad, danssugen till tusen och fick verkligen utlopp för alla känslor under kvällen. Jag följde i vanlig ordning mitt uppgjorda tidsschema och dansade oavbrutet tills Therése skulle åka hem vid halv tolv. Då tog jag min första och enda paus och bytte skjorta, drack lite Pepsi och sa hejdå till henne. Det hann jag med god marginal på en dans. Sen dansade jag resten av danserna fram tills det var dags för extranumren. Då åkte vi hem och fikade.

På lördagen hade jag planerat in att, som traditionen kräver, åka på Paradisbadet för att där nedsänka min kropp i varmt och bubblande vatten under ett antal timmar. Men då Therése inte kunde följa med pga graviditeten och våra nattgäster hellre satt under korkeken och luktade på blommorna, så valde jag att stanna hemma.

Detta val fick jag dock anledning att ångra när det senare var dags för andra ”halvlek” av dansmaran. När en kropp uppnått en sådan aktningsvärd ålder som min har, fungerar den inte utan underhåll! Den är inte som en sportbil av senaste modell, som man bara tankar och kör, utan den börjar bli mer som en gammal gisten Opel… man måste vårda den ömt och tala snällt med den om den överhuvudtaget ska starta.

När min enda riktiga morot dessutom snabbt försvann, att dansa alla danser utom en, på grund av omständigheter som jag inte kunde råda över… och som jag kanske återkommer till vid ett senare tillfälle, så hade jag inte energi och kraft att uppbringa för att göra kvällen till den höjdpunkt som den kunnat bli.

Nu låter jag kanske som att jag inte alls hade kul, men så var det definitivt inte. Jag hade inte velat vara utan lördagskvällen, men det blev inte en sådan där kväll när man kommer hem och det bara snurrar i huvudet av intryck och härliga dansupplevelser, som det gjorde efter fredagskvällen.

Sammanfattningsvis är jag ändå helnöjd med helgens dansmara, även om jag fortfarande känner av sviterna från den. Ryggen är inte glad på mig och har varken tillåtit mig att ligga på rygg, sida eller mage utan att göra ont. Men jag brukar ha gott läkkött så förhoppningsvis ska jag vara i god form innan lördagens dans till Jannez här på Parken.

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”