Norrlandsfoxxen

Tre timmars sömn, en massa timmar på jobbet och på det 13 mils bilkörning var fredagens uppladdning inför dansen på Ersboda  i Umeå där Blender riggat inför kvällens gig. Några andra som också hade riggat där var en ventilationsfirma som varit på plats under dagen och bytt kylanläggningen som havererat tidigare under veckan.

Uppenbarligen hann de inte provköra systemet innan de gjorde helg för om de hade gjort det hade de upptäckt att de troligtvis kopplat några kablar bak och fram. Redan innan dansen så var det varmt i danslokalen, något som är lika sällsynt som en Max-burgare på McDonalds.

När vi sen var så dumma att vi började dansa, då kan väl nästan vem som helst förstå vad som hände… det blev varmare… på gränsen till hett! Vi på dansgolvet svettades, de runt dansgolvet svettades, ja till och med Trummis-Lasse svettades… trots att han bara sitter där, så då kan ni ana hur varmt det var. Till sist bestämde Lasse i samråd med arrangören att de skulle ta två korta pauser istället för en lång och på så sätt få fler chanser att vädra ut värmen ur lokalen.

Om det var den tryckande värmen som var orsaken vet jag inte, men Blender lät inte lika ofelbara som de brukar i början av kvällen, men de kom tillbaka starkt och avslutade strålande.

Rent dansmässigt så var det givetvis svettigt i hettan, ofattbart många som jag ville hinna dansa med, (men jag gav snabbt upp mina förhoppningar om att hinna det) och trots det myckna folket så var det ändå ingen speciell trängsel på golvet. Många roliga och müsiga danser blev det och jag var mycket nöjd när vi åkte därifrån.

Jag hade sett flera nya tjejer som jag velat bjuda upp, men tiden räckte i vanlig ordning inte till. Men när det var dags för kvällens sista snabba tog jag dock chansen och bjöd upp en okänd skönhet till en dans. På väg ut på dansgolvet berättade hon att det var hennes livs första danskväll och att jag fick ha överseende med att hon inte var något proffs.

Med den informationen i bakfickan började vi vår dans. Med ett fast grepp och tydliga riktningsanvisningar gled vi runt på golvet, några takter med bara grundsteg, innan jag testade att lägga in enkelsteg där jag normalt hade gjort det för att sen ganska snabbt öka svårighetsgraden med snurrar i både höger- och vänstervarv i såväl hel- som halvtakt.

När första låten var slut kunde jag inte annat än ge henne högsta betyg och det sa jag också åt henne. Hon svarade då att det enda råd hon fått av sina kompisar var att ”försök att bara slappna av” och det var vad hon gjorde! Jag kunde inte säga annat än att, DET FUNKADE!

Trots mitt beröm (som brukar ge effekten att tjejen höjer kraven på sig själv och spänner sig inför nästa låt) och att jag dessutom störde henne ytterligare under andra låten genom att prata med henne så gick den precis lika bra som den första. Det är sådana upplevelser som ger lite extra krydda till en i övrigt perfekt kväll.

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”