Norrlandsfoxxen

Efter dansen på Ersboda övernattade jag i Umeå och kunde därför pigg och utvilad påbörja den ca 14 mil långa färden hemåt. Väl hemma väntade i princip ett snabbt depåstopp, full tank (i magen), putsa vindrutan (duschen) och slutligen nya däck (rena kläder) innan det var dags att ge sig av igen. Denna gång med min kära fru vid min sida och nu med sikte på Östersund vilket ligger 25 mil från vårt hem.

 

Bandet för kvällen var Jannez och platsen Folkets hus i Östersund. Vi kom till ett dukat middagsbord hos L-E b&b och efter en mycket god måltid begav vi oss till dansen. Vi var där i god tid innan det började och jag träffade direkt en av mina danspinglor som jag brukar dansa med i Sundsvall, som också var där för första gången.

 

När Jannez äntrade scenen var det redan mycket folk och det fortsatte att välla in människor. Ganska snart blev det trångt på golvet och alla var inte helt smidiga utan armar och armbågar användes ganska flitigt på sina håll. Vi fick ingen exakt publiksiffra men någonstans mellan 8-900 personer var det enligt en vakt på stället. Han berättade även att det i vanliga fall på just denna dans med Jannez innan jul brukar vara upp till 1200 personer där! Så man ska väl inte klaga…

 

I myllret av människor, till största del helt okända dansare, var det i princip omöjligt att hitta den man sökte, utan man fick ta det som fanns i närområdet där man stannade. Jag hade väl en ”önskelista” på sex-sju tjejer som jag gärna hade dansat med men av dem lyckades jag få dansa med två.

 

Jag ska dock inte klaga eftersom jag fick dansa hela kvällen. Även om det var ett visst tjejöverskott så är det ingen garanti att man får dansa för det, men det fick jag. Jannez spelade i vanlig ordning bra och det smärtade mig många gånger att det inte fanns utrymme att dansa ordentligt på utan man fick mest inrikta sig på att undvika att krocka.

 

Efter dansen berättade vår sängupplåtare L-E att det oftast är lite stökigt på Folkets hus då det är en äldre publik där och att Furuparken var det moderna dansstället i stan. Men när Jannez kommer sluter alla upp och det blir knökfullt på Fh.

 

Sammanfattningsvis så var jag inte helt nöjd med kvällen, men jag gillade lokalen och golvet och skulle gärna testa en danskväll till, då det inte är lika extremt mycket folk. Även Furuparken finns med på önskelistan, förvisso var det svårt att avgöra följsamheten hos tjejerna då golvyta var en lyxvara, men i den mån det gick att bedöma vore det värt besväret.

 

Två helger, tre danser och två nya dansställen att lägga till på min lista… plus Junsele Fh som jag hade glömt att jag hade dansat på. Och vilka spelade där den gången? Jo… Jannez!

Sen en liten parentes, som jag egentligen inte vet om jag ska avslöja här. Men för första gången sen början av 80-talet så dansade jag gammaldans, och det gick ungefär som jag misstänkte. Hambon var en katastrof, Schottisen helt okej och snoa... vassegoa! 

”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen!”