Mälarsalen nästa
På fredag är det dags för dans igen och efter den kvällen kan jag lägga till ännu ett dansställe på min lista. Mälarsalen i Stockholm är platsen för dansen och Zlips är bandet som jag hoppas har tänkt spela där... och då.
Att dansa på ett nytt ställe med i stort sett okända dansmänniskor är inget som jag ser som ett problem utan mer som en utmaning. När det dessutom är demokratisk dans så är det i princip bara upp till mig själv hur mycket jag får dansa. Om det varit damernas och herrarnas hade utmaningen varit betydligt svårare, för då måste man ”synas” för att fånga damernas intresse och på så sätt bli uppbjuden.
Största problemet på fredag torde bli att komma i takt. Det jag syftar på då är INTE själva takten i musiken utan i danserna. Eftersom jag inte buggar är jag något återhållsam med att bjuda upp till snabba låtar. Men lösningen på det problemet är att utnyttja de lokala ”reglerna” till sin egen fördel.
Det verkar vara praxis att man dansar två danser i rad i området nedanför gränsen till Norrland. Man dansar en bugg och om partnern inte är alltför bångstyrig så tar man en foxtrot när man ändå är på G… eller vice versa. Och det är DEN takten som jag måste hitta… att hela tiden bjuda upp på en lugn dans och då dansa så bra att min partner kan tänka sig att testa en snabb foxtrot i brist på bugg.
Hur det går återstår att se, men det har funkat i de flesta fall tidigare när jag slitit sulor söder om Dalälven. Sen kan man vara lite mer… framåt när man åker på ett ställe där man förmodligen inte kommer att dansa på förrän tidigast samma tid nästa år. Är det någon som har åsikter så hinner de förmodligen glömma det innan vårt nästa möte.
Nu ska jag väl inte vara helt säker på det, julhelgen 2003 tillbringade vi i mörkaste Småland och då dansade vi till Casanovas på Parkhallen i Tranås. Julhelgen 2005 var vi åter på dans på samma ställe (och samma band!) och under kvällens lopp, från olika personer givetvis, fick såväl jag som min kära fru höra att ”visst dansade vi med varandra här för två år sedan?”
En sådan gång ställer man sig frågan, vad består längst? Ett gott eller ett dåligt intryck?
”kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen”
"Söderdansare" är jag, som du nog minns. Nu kan jag i och för sig bara tala för mig själv, men jag tror inte det är nån konsekvent regel att man dansar två danser med samma person. Jag gör det faktiskt ganska sällan, gillar omväxling ju. Så jag tror att du kan bjuda upp till en dans och sen tacka för dig efteråt utan att damen tar illa upp. Vissa kör nog två danser i rad, men jag tror definitivt inte att alla gör det.
Ronny! Efter dansmaran i Hudiksvall var det faktiskt någon som kommenterade i min blogg att hon blev förvånad när en kille lämnade henne efter bara en dans.
Jag har också dansat med killar från Stockholmstrakten som sagt till mig att de räknar fyra låtar som en dans, men det kanske är olika på olika ställen och i olika kretsar?
Den taktiken kör jag under Ölandsveckan också! Jag bjuder upp på de lugna låtarna och visar att det går att dansa foxtrot med mig. Då brukar det spela mindre roll att jag inte är en supererfaren buggare och de bjuder oftare igen senare. Om jag däremot buggar en dans med en väldigt kräsen kille så har det hänt fler än en gång att han tackar för sig och går vidare utan foxtrot. Trots att man där nere dansar 4 låtar. Man får inte vara dum, då blir man panelhöna (eller paneltupp).
Det blir inte många man hinner dansa med på en kväll om man ska förväntas dansa fyra konsekutiva låtar med samma partner. Ska man sen bjuda tillbaka, vilket ju är ett ytterst trevligt sätt att visa varandra uppskattning på, så är man vips uppe i 8 låtar (en ansenlig del av en danskväll). Nog har jag också dansat flera danser i rad med samma partner, men aldrig någonsin på grund av att det förväntades (undantaget då danser med "bättre hälft").
Får tacka för dansen i fredags! Hade väntat mig lite mer utmaning med "Norrlandsfox", men det var inte så annorlunda som jag trott! "Halvvägs till Ekebo" eller vad sägs?
Ronny: Bättre sent än aldrig, men här kommer svaret. "Tvådanssystemet" var mycket utbrett på Mälarsalen och jag lämnade faktiskt en dam efter en låt, av gammal vana, och jag tror inte det var helt populärt. Men de flesta frågade om man ville dansa en till dans och förutsatte det inte.
Gudinnan: Håll fast vid den taktiken om du ska dansa på Mälarsalen... då slipper du känna av panelen! :)
L-E: På Mälarsalen var det demokratiskt dans, dvs det var herrarna som bjöd upp, vilket eliminerade risken för 8 låtar med samma person, om man inte så önskade. :)
Patrizia: en, två tre å ihop... även om vi är fantastiska här uppe i norr, så är variationsmöjligheterna inte så stora... men nästa gång ska jag bjuda på en äkta norrlandsfox:) Ganska exakt halva vägen är det!
"men nästa gång ska jag bjuda på en äkta norrlandsfox". Trevligt, så jag får en chans till! Det ser jag fram emot! Maila gärna när ni kommer neråt landet igen.