Wahlströms – Växjö Folkets park
I lördags var jag, Therése och min svärfar på dans på Växjö Folkets park. Wahlströms skulle spela och redan innan vi åkte ner till Småland snurrade det en hel del tankar om danskvällen i mitt huvud. Bland annat hade Therése fått information i sin blogg om att nobbningsfaktorn var hög bland tjejerna som dansade i Växjö, speciellt de som hörde till dansklubben och de skulle enligt uppgift hålla sig till utrymmet till vänster om scenen.
I bilen på väg till dansen fick jag ännu mer att fundera och tänka på då vi började prata om att det skulle vara demokratisk dans där. Då konstaterade min svärfar lugnt, att ”där är det på sin höjd de desperata tjejerna/kvinnorna som bjuder upp”.
Väl framme kunde jag konstatera att det var ett väl tilltaget dansgolv med några spännande, lutande träpelare längst ytterkanten av golvet. Glidet var lite för bra för att jag skulle vara helt nöjd, men å andra sidan brukar det inte krävas så mycket fäste när Wahlströms spelar så jag lät det bero.
När dansen började hade det kommit en hel del folk, det var ganska blandat åldersmässigt, och det blev genast full fart på dansgolvet. Efter våra två obligatoriska så var det så dags att prova på den lokala dansbefolkningen.
Utan att gå in på några djupare analyser så kan jag säga att jag hade EN dålig dans på hela kvällen, några få som inte flöt riktigt bra och resten… hur kul som helst! Att jag dessutom sprang på en toppentjej från Värnamo som jag dansade med på Hudik-maran, och nu fick fyra härliga danser med, gjorde inte saken sämre.
Men hur var det sen med nobbandet och uppbjudandet? Jo… jag testade att bjuda upp på flera olika ställen i lokalen, och vid ett flertal tillfällen var jag framme vid scenen och bjöd upp. Speciellt en av de jag bjöd upp vid scenen var jag helt övertygad om att jag skulle bli nobbad av, men hon följde glatt med upp på golvet i en stilla foxtrot.
EN regelrätt nobbning fick jag dock utstå, av en ung mörk skönhet vars referensramar när det gällde danspartners var stort som ett nålsöga. Men så satt hon ganska mycket under kvällen också.
När det sen gällde den demokratiska dansen… så hade min svärfar SÅ rätt. Jag dansade alla danser utom en, jag kände mig iakttagen hela kvällen, fick glada leenden ute på dansgolvet från tjejer i par som jag dansade förbi, glada leenden när jag bjöd upp, leenden från tjejer som stod och tittade när jag svepte förbi… men blev jag uppbjuden?
Jag blev uppbjuden… EN gång! Ändå så gick jag många gånger snabbt ut till kanten och ställde mig… välkomnade alla som ville dansa, men varje gång slutade det med att jag fick söka upp någon tjej som stod och gungade i takt till musiken. Så ni kan sluta snacka om demokratisk dans… det är det som vi har här uppe… fast vi kallar det Herrarnas & Damernas.
Min svärfar, som hör hemma i det ”dansdistriktet” hade inte mycket bättre resultat än mig. Två nobbningar och tre uppbjudningar samlade han på sig under kvällen, så det kan inte bara ha berott på att jag var ny där.
"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen!"
Alltid lika kul att läsa dina bloggar (precis som Therése´s). Väldigt underhållande! Roligt att få rapporter från andra ställen än de jag vanligtvis besöker. God fortsättning!
Mitt namn föll visst bort här också... ;)
Min kommentar till båda era inlägg finns under Danstanten.
Kul att vi kunde träffas och resonera lite, den chansen återkommer kanske inte med 80 mil emellan våra hemorter... Vill kommentera det du sa om den demokratiska dansen vi har här. Visst är det en korrekt iakttagelse att tjejerna här är dåliga på att bjuda upp, där har förstås ert "Damernas" ett försteg. Damer i norr har väl insett att de måste ta tag i saken själva när det är deras tur, annars får de definitivt inte dansa. Här är det tyvärr så att damerna är vana att bli uppbjudna hela tiden, de har inte lärt sig att själva ta initiativ. Och de som inte blir uppbjudna blir lätt stående utan att våga bjuda upp själva. De som tar mod till sig, kallade svärfar "desperata", vilket väl visar omgivningens syn på saken. En högst tråkig inställning, tycker jag. Nu på 2000-talet måste tjejer tuffa till sig och våga bjuda upp lika ofta som killar!
Och när det gäller att bjuda upp tidigare okända är min uppfattning att det inte spelar nån roll om tjejerna är från norr eller söder - de är lika dåliga på det. Trodde i min enfald att ert "Damernas" skulle leda till att man blev mer uppbjuden, men det var då marginellt. (De som gjorde det var väl de "desperata" som inte blev uppbjudna på "Herrarnas"). I övrigt verkade det som om damerna bjöd upp om de kände herren, säkra kort skulle det vara (precis som här i söder).
Men nån demokratisk dans har ni inte uppe i Norrland, den slutsatsen kan du inte dra av det du såg. Bara att tjejer här i söder är dåliga på att utnyttja den rättighet de har.