Norrlandsfoxxen

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja denna blogg, som givetvis i huvudsak ska handla om dansen i lördags, då Shake spelade på Tonhallen i Sundsvall när dansklubben Altira firade 20års-jubileum.

 

Jag kan ändå inte kringgå orsaken till att denna blogg kommer först nu. Jag vet att det kommer att slå tillbaka på mig, men då Therése redan har klankat på mig i flera dagar så känner jag mig ganska härdad och därför ganska säker på att även klara eventuella kommentarer från er, mina kära läsare.

 

Det finns något som heter "att lära av sina misstag". Barn gör det ofta - en handflata på spisen, en slick på den djupfrysta gungställningen eller varför inte ett ryck i svansen på grannens folkilskna rottweiler, och vips, precis som med att äta vit flugsvamp - det händer bara en gång!

 

Sen har vi då - mig. I stort är jag nog lika "normal"  som alla andra, men råkar det bli dans inblandat, då spricker det ganska rejält ibland. Mitt största problem är att jag inte riktigt har koll på att jag inte är 20 längre, och har fysik som en etiopisk maratonlöpare.

 

Hade jag haft de förutsättningarna hade kanske inte dans till 02:00 på torsdag kväll följt av knappa 4 timmars sömn, 8 timmars arbete, Let's dance till 23 på fredagskvällen, upp i ottan på lördagsmorgonen, 13 mil till Umeå, flytta åt en kompis, 13 mil tillbaka hem, middag, dusch, 16 mil till Sundsvall, 4 timmar underbart intensiv dans, 16 mil hem, i säng 03:30, ha påverkat mig i den omfattning som det gjorde. Men som sagt? jag är tydligen inte 20 längre.

 

Från 03:30 på söndag morgon till 06:30 på måndag morgon (27 timmar) befann jag mig i ryggläge i ganska exakt 24 av dessa timmar! Jag hade hög feber, varje led i kroppen smärtade och muskelvärken i benen var nästan pinsam. Jag sov, jag svettades och frös om vartannat och varje gång jag hostade kändes det som att lungorna blödde och var på väg upp.

 

För er som händelsevis tror att detta var en unik händelse kan jag berätta att så väl är det inte. Det har hänt fler än en gång att jag helt enkelt packat ihop pga utmattning, uttorkning osv efter några hårda danskvällar. Senast var väl på dansmaran för några år sen, då jag tuppade av i duschen på Paradisbadet, förmodligen beroende på en kombination av just utmattning och uttorkning.

 

Jag har hur som helst återhämtat mig hjälpligt under veckan, och hoppas kunna dansa i vanlig omfattning ikväll i Umeå. Och med det, över till rapporten.

 

Innan vi åkte till dansen i Sundsvall hade jag blandade förhoppningar, jag vet att det finns många duktiga dansare där nere och att intresset är stort, men samtidigt fanns tanken att det kanske skulle vara mera en festlighet än en danskväll för klubbmedlemmarna.

 

Det tog dock inte lång stund innan jag insåg att min oro var ogrundad och istället fick jag en av mina roligaste danskvällar på väldigt länge. Hur det kunde bli så berodde på tre, för mig, viktiga faktorer.

 

1. Danspubliken. Är det en dansklubb som anordnar en dans så är möjligheterna goda för att det är en bra danspublik närvarande. Så var det verkligen i Sundsvall.
   
2. Utrymmet på dansgolvet. All heder åt Altira som hade sett till dansbarheten mer än till intäkterna. Det kändes som att de mätt upp dansgolvet och sen beräknat antalet biljetter utifrån hur mycket yta varje dansare behövde. Inte ens på de snabba låtarna, när man omringas av buggare, så kändes det trångt.
   
3. Musiken! Sist men absolut inte minst? medryckande och kul musik, utan det faller det även om punkt 1 och 2 är uppfyllda. Och jag säger bara det? Shake klarade båda kriterierna med råge! Deras karriär som dansband är inte speciellt lång, men den går med raketfart mot stjärnorna? hur kul som helst!

När alla bitar faller på plats, kan det inte bli annat än en sanslöst rolig danskväll. En hel kväll med genomgående kanonroliga danser, vilket i sin tur inte gav någon möjlighet till återhämtning, eftersom jag inte frivilligt står någon dans. Därav den efterföljande genomklappningen. 

En gång under kvällen hade jag till och med anledning att fråga min danspartner om hon var dopad, det var efter en snabb fox, en RIKTIGT snabb fox där jag levererade stegkombinationer som jag inte visste själv att jag kunde, eller fanns? och hon bara hängde med!

 

Men det är väl så, allt har sitt pris. Debet och kredit ska gå ihop så har man för kul så får man betala ett pris för det, så är det bara. Huvudsaken är att jag hinner bli helt frisk innan maran? för då finns inget utrymme för kompromisser. Då är det dansa eller dö som gäller - 16 timmar nonstop. I'm loving it!

 

"kom ihåg, det finns inga genvägar till den perfekta dansen"